Att ha förlorat en bit av sig själv

banditenComments are off for this post.


Det finns inget lätt sätt att säga det, jag har förlorat en del av mig själv och min bästa vän som varit med mig i vått och torrt.

Den 7 oktober i fjol somnade min älskade, älskade Abbe in i min famn.

Det gick så fort från att han blev sjuk tills att vi fick veta att det inte fanns mer att göra för honom och jag tvingades ta det där vidriga beslutet varje djurägare fasar för. Det kvittar att man vet att det är det enda rätta, att det är det bästa för ens älskade, att det är det enda sättet att stoppa hans lidande, det där är ändå det absolut värsta beslut jag tvingats ta i livet.

Sorgen och saknaden efter någon som varit med mig 24/7 i så många år går inte att beskriva med ord, jag gråter fortfarande tyst om nätterna i mörkret när saknaden blir för stor och nu när jag skriver det här droppar tårarna på mitt tangentbord. Jag kan liksom inte förstå att jag aldrig mer ska få känna hans mjuka kropp mot min när han sträcker ut sig bredvid mig i sängen, att jag aldrig mer ska få höra hans knorrande när han i sömnen byter ställning i sin korg eller hans välbekanta skällande när han hör fotsteg i trappan.

Aldrig mer ska jag få hålla honom nära och låta hans mjuka päls fånga mina tårar.

A l d r i g  m e r.

Det finns ingenting som gör så ont som aldrig mer.

Så ofattbart är det att han inte längre är här, bredvid mig med sina tunga trygga andetag. Ni vet sådana andetag som bara uppstår när man är som allra tryggast i livet. Och det är såklart fint att veta, att jag fick ge honom det, tryggheten som han saknade när han kom till mig. Men det gör inte sorgen mindre, för han är inte här hos mig längre. Aldrig mer.

Och jag saknar honom, jag saknar honom så att hjärtat går i tusen bitar.

-Min älskade Abbe, som du fattas oss <3

48 kommentarer till “Att ha förlorat en bit av sig själv”

  2. Jag lider med dig 💕.
    Vi har två hundar och jag bävar för när dagen kommer, då vi måste ta farväl av dom.
    Kram till dig ♡

  3. Oh fyyyy. Det är det värsta, aldrig mer.
    Jag beklagar sorgen! Och gråt allt vad hjärtat behöver, tårarna tar med sig det värsta av sorgen så håll inte inne med dem.
    Stor kram

  4. Åh nej, vad sorgligt att höra. Man kan komma så nära en hund, en riktig kompis som inte går att ersätta. Förstår ni hade en speciell kontakt. Har också en vovve i hundhimlen, sorgen tar tid, låt gråten komma när det behövs.
    Skickar tankar och tröstkramar!

  9. Känner med dig så jag själv fäller tårar av din ord! Aldrig mer är absolut de värsta som kan hända när de gäller en älskad 💜

  13. Så fint du beskriver er relation. Aldrig mer är tunga ord. Man vet vad som är rätt men samtidigt är det så vidrigt tufft. Vilka fina minnen du har trots allt. Kram till dig! 💕💕💕😢

  17. Jag känner med dig.. 🖤 Jag har en äldre golden retriever här hemma som har varit med mig på jobb varje dag sedan jag fick hem honom för snart 12 år sedan. Nu börjar han tackla av litegrann pga sjukdom och ålder… Jag vet inte hur jag ska hantera det, hur jag ska känna, hur jag ska kunna ta mig igenom livet utan honom. Jag kan inte föreställa mig livet utan honom, det går liksom inte.. Det har varit han och jag så länge nu och han är med mig överallt. Så hur kommer det bli den dagen han är borta? Eftersom jag lever med en form av depression och ångest och går på medicin, så har han varit ännu viktigare för mig. Dels som en stor del i att få mig att skratta högt varje dag med alla hans påhitt och även att jag kommer ut och träffar folk då jag helst bara vill sitta inomhus för mig själv. Jag är livrädd för hur det ska gå den dagen han inte längre finns… Så just nu försöker jag njuta av varje dag som han finns med mig… Han blir såklart lite bortskämd nu och kommer undan med det mesta, med ålderns rätt! 😉 Men vi myser och busar och njuter av varje stund vi har tillsammans och jag gör allt jag kan för att han ska må bra och vara glad. Så jag känner så otroligt starkt med dig och skickar en massa kramar till dig från djupet av mitt hjärta 💛

  18. Så sorgligt. Och tråkigt. Känner verkligen med dig. Även om man kan tänka sig hur det kommer att vara ”den dagen” så går det ändå inte att föreställa sig. Känner med dig. Stor varm kram ❤❤❤

  20. Ååå, så oerhört tungt att läsa… Lille Abbe! Jag lever med precis samma sorg efter att ha fått ta det där apiga beslutet nyss själv. Det finns inga ord, jag bara skickar all styrka och massor med kramar ❤❤

  21. Jag känner med dig!! Har själv älskat flera små lurviga underbaringar som lämnat oss. Kan fälla en tår flera år efteråt och saknaden är enorm. Kram till dig! <3

  23. Detta hemska beslut som tyvärr följer med på köpet när man får en fyrbent familjemedlem.. Man får vara glad åt alla fina minnen ❤ Fast de är saknade varje dag..

  25. Åh älskade Abbe ❤❤❤ han o du var ju ett i alla lägen! Gör så ont även i mig! Men samtidigt mitt i allt får kärleken de gett bli den som får en att orka i sorgen o saknaden!

  29. Nicole,
    Jag läser Dina ord…tårarna börjar rinna så jag inte ser skärmen. Anar Dina känslor, har förståelse för Dina känslor.
    Mitt varma medkännande i Din sorg och saknad efter Din Abbe.
    Inom mig kommer minnen med stunder tillbaka med känslor av…att förlora ens kära nära fyrbenta Hjärta och Liv…att vara där, när beslutet måste tas…att vara där när sista andetaget och hjärtats sista slag slår…att förlora Någon så dyrbar…att vara kvar och Den Älskade finns inom sig med fina kära dyrbara minnen…medans ens hjärta blöder av sorg och saknad efter sin Äskade.
    Varma Medkännande Omfamnande Kramar och Tankar från Ninni.

  30. Har min 4:e golden intill mig i soffan just nu, kärlek❤
    Saknar de tre andra, så jag tror jag vet vad du går igenom.
    Konstigt, men det går över🐾🐾🐾
    Kram

  31. Det är verkligen så sorgsamt. Våra älskade djur som de betyder för oss. ❤ Ofattbart. Varma styrkekramar till dig Nicole.

  33. Gråter jag också när jag läser dina ord. Har haft två katter som jag fått ta samma beslut med, det är fruktansvärt… Kram! 💝

  34. Jag vet precis hur du känner… Vi fick själva låta vår älskade Xim somna in pga av akut sjukdom och just samma dag som din Abbe fick somna in. Den 7 oktober kommer jag alltid att minnas med stor sorg i hjärtat. Det får ta den tid det tar… Jag gråter varje dag över henne och nu har jag kommit så långt att jag börjat kunna titta på gamla foton och minnas med glädje det vi haft. Stor kram!

  35. Jag tar del i sorgen och känner så med dig! Tårarna rann ner för mina kinder, när jag läste dina känslofyllda ord om Abbe. De träffade mig rakt i hjärtat, jag förlorade också min hund som var min allra bästa vän och ständiga följeslagare, i november 2016. Nästan 16 år blev han. Jag kommer alltid att älska honom och sakna honom så.
    En stor styrkekram till dig!

  36. Hallå där
    Förstår att din situation gör det extra jobbigt. Har haft husdjur sen barnsben, mest hund, och bestämt mig för att ska jag ha hund så ingår beslutet över liv och död. Så jäkla jobbigt. Men har hunden haft ett bra liv, kort eller långt, så är det hundlivet bra. Men då får man tänka bort vårt sätt att tänka och sörja

  37. Jag har aldrig haft ett husdjur i hela mitt liv. Ändå gråter jag när jag läser. Fy va hemskt! Vilket jobbigt beslut det måste vara att behöva ta. <3
    Kramar i massor!

  38. Lilla Abbe! Beklagar verkligen. Kan inte tänka mig hur de kommer bli när min lilla tjej inte längre finns bredvid mig. Aldrig mer är fruktansvärda ord. Kärlek till dig.

  43. Men så ledsamt – känner med dig. De fyrfota blir verkligen familjemedlemmar, som barn. Vår valp (9 månader) har vänt upp och ner på hela tillvaron – det är härligt och omvälvande! Kärlek och skratt blandat med att man blir helt t-o-k-i-g på vissa bus (typ söndertuggad soffa). Ditt inlägg blir en fin påminnelse om att ta till vara på varje stund. I allt. En stor kram till dig, i din sorg men också i dina fina minnen av Abbe <3

  44. Åh fy faan rent ut sagt..usch vad jag känner med dig…den där känslan av aldrig mer är vidrig..fullkomligt vidrig.
    Min kisse var sjuk under en lång period, å jag rådgjorde med vet av och till varje vecka. Det var hemskt. Att ta det beslutet. Att känna att man inte vet när det är dags. För jag ville ju aldrig han skulle lida och jag ville inte ta bort honom för tidigt.
    Konstant orolig över om han var ok. Vissa dagar var han som vanligt, andra sämre. Enligt vet så var det ingen fara så länge han inte gick ner i vikt för mycket.
    Men när den dagen kom, så var det ingen tvekan längre. Vi hade ett fantastiskt fint avslut med underbara vet och djurvårdare. Men när jag kom hem…. Det var som att jag slutade fungera. Han kommer aldrig mer komma tillbaka. Det kommer aldrig mer finnas någon som han. Vem ska nu krypa upp i mitt knä. Vem ska nosgnussa nu? Vem ska jag krama om natten. Han var min följeslagare, som en hund i sitt sätt, då han vuxit upp med hund.
    Som tur var fanns min andra katt kvar, annars vet jag inte hur jag hade klarat det.
    Men Kasper var Kasper och det finns ingen som han och kommer aldrig att göra.
    Så, jag vet precis vad du går igenom. Det vet nog alla djurägare som har gått igenom det.
    Men jag tror han är med dig från den andra sidan. Jag tror han finns kvar runt dig, så länge som du behöver det.
    Stor kram till dig
    <3

  45. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  46. Så fint skrivet om din älskade vän. Tungt att mista en trogen följeslagare, omöjligt att förstå för den som inte upplevt samma sak.

  47. ”So this is where we part, My Friend,
    and you’ll run on, around the bend,
    gone from sight, but not from mind,
    new pleasures there you’ll surely find.
    I will go on, I’ll find the strength,
    life measures quality, not its length.
    One long embrace before you leave,
    share one last look, before I grieve.
    There are others, that much is true,
    but they be they, and they aren’t you.
    And I, fair, impartial, or so I thought,
    will remember well all you’ve taught.
    Your place I’ll hold, you will be missed,
    the fur I stroked, the nose I kissed.
    And as you journey to your final rest,
    take with you this…I loved you best.”
    Beklagar. Många kramar

  48. Kram en stor en, och fylld med kärlek. Jag vet exakt hur du känner för vi tog bort våran Älskade katt på 17år för fyra veckor sedan. 17år-ett halvt liv ihop i ömsesidig kärlek från hela familjens och från Dig till oss❤🌺 Det värsta vår familj gått igenom. Enklare med människor som somnar in tycker jag.
    Jag beklagar😢

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg

MYSUNIFORMEN

FÖDELSEDAGS-JULBORD PÅ JOHAN P

HELGEN

54 NYANSER AV GRÅTT

KÄRLEK, ÅNGEST OCH KÄRLEK IGEN -NÄR JAG KÖPTE MIN FÖRSTA…