JUNI 2018

 

Fy hörni, det har i n t e varit någon kul månad det här.

Handbaksmällorna har avlöst varandra med sisådär 1-2 dagar mellan, vidrigt faktiskt- så skulle jag närmast beskriva det. Jag åkte ju till Norge i början på juni som ni som följer mig på insta vet. Det vankades dop och det ville jag såklart inte missa.

 

Så Doris och jag tog tåget upp en vecka innan den stora dagen och sedan väntade handbaksmälla, som väntat. Men vi fick gästrummet, blev uppassade och gjorde allt för att göra handen nöjd tills det var dags för dop.

 

Och när jag orkade vara i soffan och vila så fick vi sällskap. Världens bästa sällskap.

 

Ada tyckte det var toppen med besök och Doris resebur var spännande.

 

Men ja, mest såg min utsikt i Norge ändå ut såhär, vilket inte hade varit fy skam om det inte vore för kräkpåsen och att jag hade så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen med mig själv.

Den hände nämligen en liten olycka på dopet när vi skulle säga hejdå och åka hem mot Sverige igen, någon stackare gick in i min arm och då var det ju såklart godnatt. Jag själv minns typ ingenting av händelsen, eller hur jag hamnade i gästrummet igen, men någon hemresa blev det inte den dagen alltså. Men efter fem dagar av värsta-tänkbara-handbaksmälla gjorde vi ett nytt försöka och körde hemåt. Och ja, hemåt för ytterligare x-antal dagar av handbaksmälla efter 7 timmars bilresa. För att sedan må okej ett par dagar innan jag hade oturen att sitta i en bil som råkade köra i en liten håla i vägen och det var dags igen. För att sedan hämta mig från den baksmällan och åka på ytterligare ett dop i helgen och nu tre dagar senare börjat piggna till efter det.

Ja, lite så har min månad varit alltså -Mestadels vidrig.

Och nu är jag sååå trött, både trött fysiskt och psykiskt. Utmattad. Så slut i kroppen av all smärta, så mycket förlorad sömn och tankar om ifall this is it? Ska livet vara såhär ovärdigt och olidligt? Ja, ni fattar- det är tungt nu.

 

Jag hoppas att ni haft en bättre start på sommaren!

När jag tittar in nästa gång ska jag berätta mer om ljusglimtarna från den här månaden, även om de inte varit många så har det ändå funnits några, hon på några av bilderna ovan framförallt <3

 

 

 

 

Rekommenderade inlägg

39 thoughts on “JUNI 2018

  1. Vad trist att höra.
    Finner inte ord,men skickar en stor styrkekram och hoppas att dennna månad ialla fall blir lite bättre <3

  2. Ett stort hjärta till dig! Du förgyller med dina inlägg, du skriver vackert och målande även när det handlar om hemskheter. ❤️

  3. Så fint att se dig här igen, men så smärtsamt att läsa om dina dagar. Sänder kramar då jag inte hittar ord

  4. Så många gånger jag tittat in här under juni och undrat hur du har det.. Jag kan inte ens föreställa mig det du går igenom varje dag. Smärtan, ångesten och oron. Måtte handen lugna ner sig lite! Eller att det sker genombrott så sjukvården kan reducera åtminstone lite av din smärta och du kan få leva ditt liv mer som du vill och önskar. Försiktiga kramar till dig! 💕

  5. Men usch vad tråkigt! Hoppas verkligen att det blir en bättre tid nu! Jag håller tummarna för mirakel inom forskningen, att de ska komma på en ny lösning. Kraam!

  6. Blir ledsen av att höra av hur du mår och får utstå. Så ska ingen människa får ha det.
    Många styrkekramar.

  7. Jag blir så ledsen för din skull, men hoppas att du får njuta lite av sommaren snart och din smärta lugnar ner sig lite.
    Kram Malin<3

  8. Hade hoppats tystnaden berodde på härliga häng på stranden som jag förstått du älskar…men befarade att det kunde vara så här illa. Fy fasen vilken otur och bedrövelse när du väl far i väg…tycker så oerhört synd om dig, men du är stark, du reser dig snart & får en härlig sommar med massa härlig sol!

  9. Man kunde tycka att i sverige som ett av världens bästa länder på sjukvård skulle kunna hjälpa dig. Det gör mig ledsen och upprörd att du ska behöva ha det så.

    Förlåt om jag ställer frågan och egentligen förstår jag att det inte är ett alternativ för då hade du/ni redan gjort det. Men amputation, skulle det hjälpa? Även om man inte helt kan kapa nerven så slipper man väl att armen rör sig på samma sätt som nu och då kanske du inte får samma handbaksmälla?? Risken att någon stöter in i dig kanske inte är lika stor tänkte jag..?

  10. Har kikat in här då o då, varit orolig för dig eftersom jag nog kände på mig att du hade det jobbigt med handbaksmällor 🙁 Skönt att du är tillbaka här igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att resten av sommaren blir så mycket bättre för dig!! Ser fram emot nästa inlägg och läsa om ljusglimtarna för även om du skriver om att de varit ganska få denna månad så finns de ändå där och lyser desto starkare <3 Kram

  11. Åh nej! Tänkt på dig och funderat över tystnaden. Hoppats att du haft massa härligt för dig och blir så ledsen av att höra hur du har mått. Finner inte ord och allt känns fjuttigt. Hoppas hoppas att resterande dagar i juli månad kan ge dig många ljusglimtar och mycket glädje. Tänker på dig! KRAM från Göteborg

  12. Du inspirerar och imponerar! För trots att du vet vad som väntar, och vilka risker som finns med att åka iväg och röra sig bland folk så GÖR du ju det ÄNDÅ. Det är ruter i dig.

  13. Härligt att höra av dig. Har förstått att det varit något med din hand. Så tråkigt o hemskt för dig.Hoppas att det snart finns något som kan hjälpa dig o bli av med det . Tänker på dig

  14. Det är ju inte jag som ska gråta, men jag gör det när Jag läser detta inlägg. För dig, för allt jag har, för allt som du missar, för allt jag tar för givet. Samtidigt är du så stark, jag förstår att du hamnar på botten att livet är svart. Och jag vill inte skriva några klyschor om att göra det bästa av situationen för det vet jag att du gör, blir ju några år jag hängt här med dig. Så jag önskar dig en vilsammare juli, en högsommar med värme, vila och du prova rababerslusch, botar inga onda armar men ger en väldigt trevlig ton åt en sommar kväll ❤️

  15. Har läst ikapp här och fy så jag lider med dig. Känner SÅ med dig ska du veta!<3
    Vi är ungefär i samma ålder och lever själv med daglig smärta. Tänkte faktiskt på dig igår då du brukar skriva att du måste palla upp kuddar när du ska åka bil t.ex. Efter att ha hälsat på min mamma i en vecka skulle jag åka hem igår, med bil och buss på gropiga vägar. Smärtan som det orsakade alltså…
    Tycker du är så stark som kämpar på och samtidigt inspirerar med alla dess olika inlägg här. Verkligen, TACK!
    Ta hand m dig<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *