En promenad med hundarna längs stranden när solen är på väg ner och våren fortfarande kämpar mot iskalla vintervindar.
Det är verkligen balsam för själen det.
Och tänk- snart går vi där barfota, med sand mellan tårna istället för ulliga sulor i vinterskor.
Lyra var som vanligt obrydd av kylan och ville bada både i havet och i en liten bäck med porlande vatten.
Doris däremot höll sig på torra land, till min stora lycka, men njöt av att få sträcka ut benen och springa ikapp med Lyra.
Men tänk alltså, snart är det barfotafötter i sanden och sol som värmer på riktigt.
Snart.
Det är just på stranden och i skogen som jag finner energi, där man kan andas och pausa upp från allt. Fin blogg!
Kram Kajsa
Åh, vilka fina bilder!👌
Men vilken underbar promenad! Jag längtar också efter stranden. Måste nog snart ta en promenad med min lilla doris där. Fantastiska bilder. Men jag tycker de är så konstigt att tänka att de snart är dags att gå barfota på stränderna. Här ligger fortfarande lite snö kvar på marken. Kram
Vilka härliga stränder ni har! Ser underbart ut! ❤