Hej allihop!
Eftersom Banditen just nu är hemma och ha sådär ont som man inte ens kan föreställa dig, så tar jag mig friheten att gästblogga lite så att hon kan koncentrera sig på att bli bättre istället för att sitta här och knappa.
Vet ni förresten hur vi träffades?
Det var förra sommaren; jag hade skrivit på bloggen att vi var några stycken som skulle gå ut och äta och slängde samtidigt ut att ifall någon läsare ville göra oss sällskap så var de varmt välkomna. Jag trodde väl inte att någon skulle komma, förvisso, men det gjorde det. Och Banditen var en av dom.
Jag gillade henne från första början.
Det var något med hennes mjukhet, hennes lågmälda värme och den där vänligheten som liksom ligger som ett moln omkring henne – så stark att den nästan går att ta på. Ni vet ju hur det är; vissa personer fastnar man bara för. Som om de där kemiska processerna vi aldrig riktigt är medvetna om triggas igång av någon annans doft eller atomer eller sätt att röra sig, vad vet jag, och gör så att det klickar. På en minut, eller under. Precis så var det.
För allting är så enkelt med henne, Banditen. Precis allting.
Det finns aldrig några friktioner, aldrig nån märklig tystnad, bara nån slags inbjudande, bejakande känsla som gör att man efter tio minuter sitter lutad mot henne, andfådd av skratt, och hickar du måste starta en blogg! Och du måste heta Enarmade Banditen! och torkar skrattårarna ur ögonen. För det var så det var. Och dagen efter föddes bloggen Den Enarmade Banditen och hennes liv, så som ni känner henne, fanns att följa – oavsett var ni befinner er.
Och jag, jag har ju äran att få följa hennes liv även utanför de har raderna, utanför alla bokstäver och bilder och mellanrum. Jag vet hur hon låter när hon skrattar, den där lilla fnysningen hon gör innan ett fniss. Jag vet hur hennes pupiller blir mindre när hon har ont, hur hennes lägenhet doftar, att hon har bikiniränder i nacken efter sommarens havsfiskande som ännu inte bleknat bort. Jag känner henne som den personen hon är nu – med den där handen som inte gör som hon vill. Jag vet ingen annan Bandit, vet inte hur hon var innan allt det där hände, har inte fått se henne rida eller pratat med henne om tentor som ska göras för att hon ska bli klar med sin utbildning. Och, hur märkligt det än låter, så är jag så tacksam för det.
Jag är så tacksam för att hon kom in i mitt liv så som hennes liv ser ut nu, för jag vet ingenting annat. Jag har ingenting annat att referera till eller jämföra med, jag har ingen bedömning om hur skadan förändrat henne eller hur hennes personlighet kan ha blivit annorlunda än förr. Jag älskar henne för vad hon är nu och vad hon kommer att kunna bli, inte för den hon var fram tills den där dagen då allting vände. Och det ger en säkerhet på något sätt, en grund, helt utan anpassningar eller förväntningar.
Ja.
Jag vet om, att när man läser, så låter det nästan som en förälskelse. Och är det inte lite vad kärlek är? Oavsett? Jag är vänskapsförälskad i Banditen, jag beundrar henne, jag vill vara nära eftersom jag blir bättre av henne och jag vill att alla, varenda en, ska veta vad hon betyder.
Jag har en bit Bandit i mitt liv, och på sätt och vis har ni det också.
Och jag är så glad att ni är rädda om den.
Kärlek
Emma
Jag tror jag är lite förälskade i er båda… Underbara människor! 🙂
Vilken fin vän du är, Emma ,och vilken lycka för Banditen(Nicole)
att ha dig som vän =) kram till dig.
Fin vänskap!
Ps Krya- på -dig -kramar i massor till dig,banditen =)
Vilken kärleksförklaring! Det är så härligt att läsa om de fina vänskapsband som ni har. Helt underbart faktiskt.
Och jag hoppas att Banditen kryar på sig!
Så vacker er vänskap är!
Jag kommer så väl ihåg det inlägget förra sommaren. Härligt det är med slumpen ibland.
Så fantastiskt vackert skrivet!
Det är precis det där, den där värmen du skriver om, som lyser igenom i båda era bloggar.
Stor kram till er båda och hoppas Banditens hand blir bättre snart!
Jag bara ler fast får torka en liten tår ur ögonvrån 🙂 Så fint beskiven vänskap med massor av kärlek. Vilka pinglor ni är 🙂
Vänner gör det svåraste, svåra lättare och möjligt att bära. Stå på er båda två!
Om man nu kan bli blogg vänskaps förälskad så är det just vad jag blivit i er båda. För de ni är. Vänner är fantastiska i både med och motgång finns de där. Vid sidan och stöttar och delar. Var rädd om er vänskap!
Det är nog få förunnande att finna sådan vänskap som ni två har funnit i varandra. Hoppas att ni kommer att få behålla varandra länge och stötta och glädja varandra. Fina ni!! kram på er
Torkar en liten tår här med, så fint du beskriver er vänskap! Önskar jag hade såna vänner jag med.
Kram på er
Vilket underbart inlägg! Och ja, kärlek kommer i många skepnader. Tror jag kan förstå dig för sedan jag för ett tag sedan hittade till denna Bandits blogg så är jag liksom fast. Denna människa är i sanning speciell och på ett mycket fint sätt.
Du Enarmade Bandit: sänder dig varma tankar och hopp om lindring!
Kramar till er båda från Pernilla
<3
Vilken underbar kärleksförklaring och det är hon värd!
Och jag som känt henne sedan hon kom till världen, kan meddela att hon varit lika bra och underbar hela tiden!
Hoppas du snart mår bättre, Nicole!
Kram till er båda
Jisses, vad vackert skrivet. Man ska vara så fantastiskt glad och tacksam när man hittar vänner så som du har funnit Banditen. Och så som hon har funnit dig. De växer inte på träd sådana vänner, det gör de sannerligen inte.
Kram Linda
<3<3
Ni är fantastiska! Nu har jag snart läst era bloggar i smyg i en evighet (känns det som), men aldrig skrivit en rad. Kunde dock inte hålla mig nu! Ni är så otroligt härliga människor! Ni ger min vardag guldkant. Tack för att ni finns, fina fina fina fina ni!
Nämen shit, nu börjar jag gråta av ditt inlägg igen!! Fast bra gråt! Gråt sprungen av hur vackert du skriver o hur vacker kärleken är, vAre sig det är mellan kompisar el älskande!! Är också så otroligt glad o tacksam över att ha några mkt nära o fina vänner! Det är U N D E R B A R T!! Många kramar till er båda! Och ja, jag är nog också lite blogg förälskad i er båda!! Och nu känner jag att jag så önskar att jag var med den kvällen!! Kram kram Lisa S i H-viken
Så otroligt kännslofyllt och fint skrivet. Tårarna rinner när jag läser detta. Dels för att Banditen har sin skada och sina svåra smärtor och dels för att du skriver så otroligt fint om er vänskap. Otroligt att ni träffats av en slump, skulle trott att ni känt varandra sedan barnsben. Blir både rörd och varm i kroppen av din text och hoppas att Banditen kan få kraft och stöttning av sina fina vänner.
Nu blir jag alldeles tårögd, känner gråten komma av rörelse och för att det du Emma skriver om din Bandit är så oerhört vackert och fint!! Vilken djup, varm och innerlig vänskap <3 Vilken lycka att få känna denna vänskap såsom ni gör, önskar så att jag också hade en sådan fin innerlig vän….
Kram till er båda <3
Sanna
Så fint skrivet! Jag förstår hur du menar och håller verkligen med dig, jag tror också vänskapsförhållanden kan vara som en förälskelse. Jag har flera nära vänner som jag också fallit pladask för, underbart:) Krya på dig nu Banditen!
Kram
Vilken text! Blir alldeles varm i hjärtat. Det är just fina ord och vänskap som gör det lättare för banditen att klara av att ta sig upp ifrån de dalar hon går igenom med sin smärta. Jag lever själv i svåra smärtor och det finns inget finare än vänner som bryr sig och verkligen älskar och förstår i alla lägen.
Länge leve vänskapen!
Tack för att ni delar med er båda två.
Så himla vackert skrivet! Vi borde alla ha en Bandit i våra liv tror jag bestämt. Kram
Så himla fint inlägg :’)
Älskar hur du beskriver er vänskap. Jag önskar jag kunde finna den förälskelsen nu i vuxen ålder. Saknar att ha en sådan vän i mitt liv just nu
Ni är så fina. Har läst era bloggar jättelänge och tycker så mycket om att läsa dem. Jag har själv ingen vän alls. Saknar att ha nån. Men man blir van.
Blir alldeles varm i hjärtat och tårögd när jag läser dina rader. Vilken vän du är och vad hemskt att ha så förbaskat ont. Tur att du finns där för henne!! Hoppas ni får ett trevlig liv ihop!
Precis så är äkta vänskap, som en förälskelse som aldrig bleknar. Så vackert skrivet. Var rädda om varandra.
Ni är lika vackra båda två, man blir helt mållös när man läser inlägg efter inlägg och det är DET här livet handlar om – KÄRLEK till en vän eller något annat. Jag är så förbaskat glad och tacksam att jag får följa er båda och tack för att NI delar med er och gör den här världen lite lite vackrare <3