Igår eftermiddag trotsade vi stormvindarna och åkte till stranden.
Lyra, Abbe, mamma och jag.
Solen sken och det var riktigt härligt även om det blåste så att sanden yrde.
Det är något visst med att se de där två få springa löst på stranden. Det är som om de helt plötsligt får en outtömlig källa med energi att ösa ur och de där två som annars ligger och suckar tung i varsitt hörn av soffan är som bortglömda.
I vattenbrynet slog stora kraftfulla vågor upp och lämnade efter sig ett vitt skum innan nästa våg slog till med samma kraft.
Det var säkert iskallt också, men det verkade inte beröra varken Abbe eller Lyra.
Det är svårt att tro att Abbe var rädd för havet en gång i tiden när han flyttade hem till mig, för även om han håller sig långt upp i vattenbrynet så når ju ändå vågorna honom. Det är Lyra som har botat den där rädslan hos honom, hon har visat honom allt hon kan om att springa i vattenbrynet med tunga steg och låta vatten och sand yra omkring. .
Och det är en hel del, retriver som hon är
Så där spenderade vi en stund av eftermiddagen medan solen sänkte sig över havet men fortfarande värmde. Promenerade sakta i den blöta sanden med två vildar som sprang runt benen på oss.
Ofta slår det mig, hur himla lyxigt det är, att ha havet och dessa kritvita stränder fem minuter hemifrån.
Och dessa två är som sagt beredda att hålla med, det finns ingenting i hela välden som slår en promenad på stranden.
Mamma hade på sig sina ASH från Modesto. Jag oj:ade mig över hur snygga de var i den färgen och funderade på om jag kanske inte behövde ytterligare ett par, jag har ju ändå bott i mina vita hittills och nu dröjer det ju ett helt år tills de kommer in igen.
Fast så har vi ju faktiskt samma storlek, så då kan jag ju låna om det skulle krisa.
Men ja, det rycker i shoppingfingret. Det måste jag erkänna.
Sedan var det dags att lasta in blöta hundar i bilen igen och åka hemåt. Hem till hand-vila, ungsbakad falukorv och den tända brasan i vardagsrummet hemma hos mamma. Aldrig smakar mat så gott som framför brasan när man varit ute i full storm.
Åhh, det lät gott det där, ugnsbakad falukorv framför brasan.
Fina bilder och härliga vovvar. Nästan så att jag borde låna grannens hund och dra till stranden en dag, bara för att se honom rusa iväg så där som Lyra och Abbe gör på bild nummer 5.
Ha en fin tisdag!
Kram
Underbara bilder!!! 🙂
Kram
Älskar älskar älskar havet!! Vad lycklig du är som har det nära. Kram!
Åh så härliga bilder, vilken stund! Vad är Abbe för ras?
Han är en blandis med; shih tzu, lhasa apso och cotton 🙂
Åh vilka härliga bilder!! Ja ni har fantastiska stränder där nere i söder så man förstår att både ni o hundarna trivs =) Ha en bra em! Kram
Fantastiskt fina bilder. Precis på den stranden har jag övernattat en gång när jag var ung och orädd och var på hästtävlingar i Ystad varje sommar. Det var bara ett år och en gång vi sov på stranden, resten av åren sov vi i hästtransporter och tält och sånt. Herregud det skull eman inte fixa nu minsann. Nej nu ska man bo på bästa hotellet, det är det enda som duger nu för tiden. Roliga minnen dock. 🙂
Alltså, det ser helt ljuvligt ut. På riktigt, min suck av sommarlängtan går så djupt ner i mig att jag tappar fotfästet och kniper hårt fast ögonen och hoppas att när jag öppnar dem igen så vore jag där en ljummen sommarkväll….
Vilka fantastiska bilder!!! Alltså, han är så söt den där lille Abbe…. 🙂
Och stranden i Ystad är vansinnigt vacker….har varit där en hel del.
Kram Jennica
Verkligen inga badkrukor. Det måste ju vara iskallt!
Vilka vackra bilder!
Underbara bilder!
Ljuvliga bilder! Åh så härligt det ser ut.