Var var vi nu?
På väg att checka in på hotellet ja. Jag skulle bo på Scandic Kramer precis som Petra visade det sig så Emma och jag tog sällskap med henne dit. Väl på rummet så möttas vi av bubbel och det dinglande fruktfat och jag förstod genast varför Emma tjatat så om vilket namn mitt rum var bokat i. Emma stod bara i dörren och fnissade nöjt när hon såg mitt förvånade ansiktsuttryck.
De hade ordnat med välkommen-surprice, världens bästa portal.
Efter en stunds vila och rotande i goodiebags så var det dags att göra sig i ordning för kvällen. På mindre än fem minuter hade vi spridit ut oss över hotellrummet med locktänger, löshår, strumpbyxor och allt annat man kan tänkas behöva för en lyckad kväll.
Det är himla bra med Emma, hon tar hand om mig.
Sätt dig här så ska jag locka ditt hår, sa hon när hon såg mina smärt-trötta ögon.
Också satt jag bara där, medan hon omsorgsfullt flätade luggen, lockade håret och la ögonskugga på mina ögonlock.
Efter ett snabbt stopp på Petras rum där vi mötte upp de andra tjejerna så gick vi sedan åter till Johan P.
Jag bara älskar Johan P, så himla fint och lyxigt utan att för den skull bli snoffsigt eller stelt. Förstår ni? Man kan liksom slappna av och bara njuta av de vackra lokalerna och det goda maten.
Och sällskapet förstås.
Som snyggaste House of Philia-Petra som stegade in i konferensrummet lite senare än oss andra på eftermiddagen och nästan genast tog sig en självklar plats i hjärtat på mig. Maken till härlig, godhjärtat och roliga kvinna får man leta efter.
Och Ranelidskan; härliga, roliga Raneliskan. Henne har jag ju träffat förut, även om hon verkade ha glömt bort vem jag var när hon virvlade in i hotellrummet tidigare på kvällen och presenterade sig genom att sträcka fram handen innan hon i nästa andetag insåg att det var jag och gav mig den varmaste av kramar.
Och Inredningsfrun; den härligaste ölands-tokan jag vet. Det finns så mycket kärlek i den kvinnan och det härligaste skratt man kan tänka sig. Och omtanke, utan att fundera en endaste sekund tog hon mig under armen och ledde mig över Lilla torg på kvällen när smärtan tagit över hela mig. Du skakar ju vännen, sa hon och drog mig ännu närmare.
Också rånade hon en hotellbar för mig, är det inte kärlek så säg.
Anna Storm; fina, fina Anna som jag träffade för första gången. Kvinnan med håret jag skulle dö för att ha, herregud alltså, den manen skojar man inte bort i första taget.
Också Mat med Vänner-gänget såklart. Nino, Mauro och Robban, de härligaste blogg-männen jag vet.
Också såklart vårt senaste tillskott i Elsa-klanen. Glamourpsykologen; Hon stormade in tillsammans med Anna och Marika när konferensen började och startade ett kramkalas utan dess like. Smartare, coolare och snyggare kvinna får man nog ta mig tusan leta efter. Åh som jag önskar att hon bodde lite närmare ändå, då skulle jag nog hänga i hennes behandlingsrum jämt och lyssna på alla hennes kloka råd. Eller bara sitta och spana in de där fantastiska Hollywood-lockarna och fundera på hur hon får till det.
Också Emma, min klippa. Fy tusan vad jag är glad att ha henne i mitt liv alla dagar. Hon som tar av sig skorna och går barfota från Johan P till Kramer för att jag inte ska känna mig ensam, som packar ihop hela mitt hotellrum på mindre än fem minuter och som vägrar lämna förrän jag lämnats över i händerna på mamma som tar mig hem.
Nu fastnade jag ju i alla dessa fantastiska människor så att jag nästan glömde bort maten. Herregud, maten!
Till förrätt serverades det gratinerad hummer. Först satt jag bara och stirrade på den och försökte desperat få ut lite kött medan de andra glatt mumsade i sig. Sedan kom Petra till min undsättning och ååååå vilken tur det var, för jag tror minsann att det där tar sig in på 10 i topp på det godaste jag någonsin ätit. Mmmm!
Till middagen så fick vi också sällskap av tre andra som inte finns på Elsas men som likväl har en lika stor plats i mitt hjärta.
Älskade yrvädret Tindy, med sina mjuka lockar och underbara doft. Jag lovar, man kan stå och sniffa på henne i timmar- så gott luktar hon.
Och Fru Sederblad, såklart. Äntligen kunde hon ordna hundvakt till Pricken och rymma iväg en kväll och sno några timmar med oss.
Också var Böddi där, härliga Böddi. Det är nog snart dags för ett Böddi-besök för mig känner jag. Om inte annat så bara för att få sitta i den där stolen och veta att man bli omhändertagen på bästa vis.
Varmrätten bestod av torsk som liksom föll isär av sig själv typ bara man tittade på den. SÅ gott. Jag är så himla dålig på att äta fisk till vardags, jag förstår inte riktigt varför. Det är ju verkligen supergott! Speciellt fisken på Johan P, måste måste måste dit snart igen. Min plan är att försöka lura med mig Emma för deras skaldjursfat.
Men alltså. Världens bästa kväll med världens bästa sällskap.
Även om den kanske inte slutade på världens bästa sätt så njöt jag så mycket jag bara kunde så länge det varade.
Tack världens bästa gäng för världens bästa konferens.
Kjol: Valerie/Country Dreams
Blus: Gammal Spira
Örhänge: Style Level
Skor: BilliBi/Modesto
Jag blir så rörd när jag läser om din och Emmas fina vänskap.
Och att du delar med dig av din vardag <3
Vilket härligt sällskap! Så fint ni hade det tillsammans:)
Så underbart skrivet! <3 Fin är du, som sagt… 🙂 Kramar snygging, snart ses vi igen det ska nog se till!! 😉
Att omge sig med härliga omtänksamma människor det är så klokt.
Du skriver målande, det är nästan så att man kan ta på alla positiv energi. Gör mig glad.
Sköt om dig
Finaste bilderna! Jag får hjärtat i halsgropen när du beskriver denna fina dag och i nästa mening hur förfärligt ont du har <3 Jag lever också med nervsmärta och vet hur det är att sitta bland många och när värken tar över. Tack för att du bloggar!! Heja, heja dig.