Jomenvisst hittade en gran hem hit i söndags. Eller hittade och hittade, det jagades halva Skåne runt efter en just den här lilla granen… Är det inte kärlek så säg?

Så nu är den alltså här, tillsammans med en liten mini-kungsgran i kruka som tydligen fick mina ögon att tindra så mycket att även den bars med till kassan och fick åka med hem.

Men rumsgranen alltså, den är ju som gjord för att stå där och sprida stämning på det nya skåpet i en gammal kakburk fyndad på loppis i somras när solen stod högt över idrottplatsen i den lilla byn på landet. Märkligt att tänka på idag då vindarna varit isande och jag ligger uppkrupen i soffan under duntäcket och tycker att Abbe inte kan komma nära nog. Men det är ju det jag gillar med våra årstider, kontrasterna. Jag tycker verkligen att varje årstid har sin charm.

Det nya skåpet var alltså första stället här hemma som fick lite julstämning. Och det kliar i fingrarna för att få fortsätta, men det är ju så det är att leva med en skruttig kropp, man får ta lite åt gången (och dra ut på det roliga). Ikväll är det soffläge och vila upp handen som gäller, och det lär nog fortsätta på samma vis även imorgon om jag känner kroppen rätt. Men såfort jag är på benen igen så ska det pyntas och bakas lussebullar har jag tänkt. Ååå, har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r julen?