banditenComments are off for this post.

FÖRSTA ADVENT OCH PAKETKALENDER

Julen

Första advent alltså, och julen har börjat smyga sig in här hemma.

En liten cedergran av något slag har flyttat in, och en julstrumpa som jag köpte ifjol.

Också har mamma varit här med årets paketkalender, världens mysigaste och roligaste tradition. Sa till henne att jag nästan trodde att jag hade växt ifrån det nu när hon fått barnbarn, men tydligen inte för igår var hon här och hängde upp  paket i kalenderpinnen. Ja, en dag försent och eftersom jag ville fota skapelsen i dagsljus så fick paketöppningen vänta till idag. Det kunde ju kvittat för idag är visst en sån dag igen när det ändå inte blir riktigt ljust så bildkvaliteten blev ju helt värdelös, men nu kunde jag inte vänta mer.

 

 

Så idag var det alltså tre paket som jag fick plocka ner från pinnen och öppna till frukosten.

 

 

Vad som gömde sig i? En chokladkalender (helt galet vad den chokladen väcker barndomsminnen), ett par juliga strumpor och en liten Lightbox i form av den nyckelring.

 

Jag hoppas att ni har en mysig första advent!

 
 

banditenComments are off for this post.

JUST NU

Livet

Inget julpynt här än nä, men väl min hyfsat nya lampa.

Jag fick syn på den här udda pjäsen på någon inspirationsbild för ett par månader sedan, letade som en galning efter återförsäljare och bönade och bad sedan Jenny att köpa in den eftersom jag inte hittade n å g o n s t a n s på nätet. Så för någon vecka sedan landade den äntligen här hemma och står nu på skänken och sprider sitt mjuka ljus om kvällarna. Saltsten, finns det något som ger mysigare sken? Jag tror inte det. Men snart får den flytta upp på vinden alltså, för en månad eller så, och göra plats för julstjärnor och annat här nere. Kan knappt vänta tills jag får gå loss bland pyntet.

Hur ser det ut hos er, har ni kommit igång med julen hemma?

 

 

banditenComments are off for this post.

EN NY (tillfällig!) NATTSVART PERSONLIGHET OCH BRIST PÅ JULPYNT

Julen

 

Hörrni, tack för all pepp och fina och tips-iga kommentarer igår.

Jag är ungefär lika bitter på livet idag, har spenderat hela dagen i sängen med en arm som jag helst skulle hugga av och en hund med ett öra som stinker på kudden brevid. Och en fortfarande lika död iPhone. Bulan i pannan? Jodå, den artar sig…

Så planerna för dagen om att julpynta fick vänta lite till, kan inte ens minnas senast jag var såhär sent ute med julpyntet? Det har liksom bara inte funnits tid och kraft till det, och alltså inte idag heller. Så jag tömmer Pinterest på jul-inspo och lyssnar på julmusik. Emma skrattar åt min nyfunna bittra, nattsvarta personlighet, skickar roliga filmer på Facebook och skriver meddelanden om hon kan pigga upp mig på något vis? Och intygar att det faktiskt är jättekul och att jag också kommer att tycka det, kanske imorgon. Även Jenny skickar meddelande och försöker pigga upp mig med att ett par sneakers jag beställde i våras nu har kommit till butiken och skickas vidare till mig idag och berättar att hennes nya sida gått live idag. Men nä, inget av det där biter på mig idag heller.

 

Fortsätter väl med gårdagens mantra lite till då… Imorgon är en ny dag! 

Då ska jag tydligen se det jätteroliga i det här OCH få hem mina nya sneakers.

 

banditenComments are off for this post.

DAGEN DÅ ALLT GICK FEL

Doris, Livet

Vissa dagar vill man ju bara stryka ur kalendern, dra ett täcke över huvudet och inte vakna igen förrän den är över. Idag är en sån dag.

 

Först typ noll sömn inatt pga handbaksmälla efter middag och bio-besök, sen när jag väl tog mig upp ur sängen vid lunch-tid för att ta mig till eftermiddagens terapi-timme på sjukhuset upptäckte jag att Doris öra blivit sämre igen. Hon har haft infektioner i det till och från hela hösten så nu ringde jag djursjukhuset och fick en tid i eftermiddag. Inga konstigheter. Gick till terapin, pratade bort en timme och kom ut alldeles mörbultad och skör som vanligt när man vänt ut och in på sig själv sådär.

Sedan hämtade jag Doris och cyklade vidare till djursjukhuset. Fick träffa jordens gulligaste veterinär som tittade i örat, tog prover (ja, redan där kunde jag se tusenlappar dansa iväg framför ögonen på mig) och fick tillslut beskedet att ja, öroninflammation med svamp var problemet precis som jag misstänkt. Eftersom inte den receptfria behandlingen verkat få bukt på problemet fick vi recept på andra droppar att köra parallellt. Går ut för att betala, står i kö i en evighet eftersom en man inte verkar kunna betala för sitt besök och typ all personal involveras i detta, sedan kissar mannens hund på golvet, alltså vi pratar typ en sjö och han bara ”ojdå” och står kvar (hallå, ber man inte om papper och städar upp efter sin hund själv!? Tydligen inte. Surtanten i mig vaknade till liv). Efter ytterligare 20 minuter (!!) blir det min tur att betala, det är tydligen någon klubbdag på Evidensia och varenda hund och kattägare i Ystad verkar vara där. Sätter i halsen när jag hör summan för besöket, drar mitt kort och köper till lite svindyra receptfria örondroppar i shoppen.

Kommer ut och upptäcker att det hunnit bli mörkt och framlamporna på min cykel inte fungerar. Får ett samtal som gör mig rasande och ledsen. Cyklar hem till mamma ändå, försöker hålla ficklampan på mobilen som någon slags provisorisk framlampa med den hand jag har att tillgå som också ska försöka manövrera cykeln. Hittar en lampa där som går att använda och tänker att det får räcka (jag har en sån där lådcykel ni vet, på tre hjul pga armen, så det behövs egentligen två) in på apoteket, köper ytterligare medicin till sjukt öra och cyklar sedan äntligen hemåt. Har kommit en bit när jag kommer på var tusan la jag nycklarna nu? Nu börjar jag tappa det. Cyklar tillbaka till mamma där jag använde dom senast och letar, hittar inte. Börjar rota i lådan på cykeln där Doris sitter och upptäcker att hon suttit på nycklarna hela tiden…

Cyklar hemåt igen, parkerar i cykelgaraget och börjar nästan gråta när jag brottats med överdraget till cykeln. Det är nattsvart och jag står där med en arm och försöker manövrera ett tygstycke på x-antal meter, det är typ skitsvårt en vanlig dag, så idag var det i princip omöjligt. Tillslut får jag på skiten och lastar av sakerna innan jag går ut för att gå en liten runda med Doris runt kvarteret. Då dör min mobil igen för typ 8:e gången idag, trots att den har batteri, jag går och tittar ner i den och försöker få liv i den igen och då PANG. Slår huvudet rak i en stolpe så att jag ser stjärnor typ, som TUR är slog jag inte i armen som hängde i mitellan eftersom jag gick böjd över telefonen, hade armen åkt i stolpen med den kraften hade det ju varit tack och godnatt och jag hade segnat ihop där på gatan. Så himla läskig tanke, hua! Så det var ju ändå lite tur. Jag  tog mig in igen, satte mobilen på laddning och grät en skvätt. Letade upp kvittot på mobilen när jag hade lugnat mig lite och det slutat snurra i skallen, och vet ni vad? Igår (!!!) var det ett år sedan jag köpte den. Ridå.

 

Så här med förklarar jag den här dagen avslutad. Med en hund med öroninflamation, ett par tusen mindre på kontot och som krona på verket en rejäl bula i pannan som säkert kommer utvecklas till något mycket tjusigt om någon dag eller så.

Och just det ja, en död mobil utan garanti kvar.

Imorgon är en ny dag! blir mantrat för kvällen, och imorgon (eller kanske i övermorgon) kan jag förhoppningsvis skratta åt det här. Nu har jag bara en väldigt bakis arm och ett humör som inte är att leka med. Så…

Imorgon är en ny dag!

 
 
 
 
 
 

banditenComments are off for this post.

BIO-TISDAG

Livet, Outfits

Ingenting livar upp en grå och regnig tisdag som en biodejt, så därför var det precis vad Emma och jag gjorde idag när det regnade i sidled och det liksom aldrig blev riktigt ljust innan det blev mörkt igen. Hemskt är det här vädret om ni frågar mig, kan det inte bara få bli lite snö istället? Förmodligen inte, jag bor på helt fel plats för snö. Men det vore bra mycket mysigare om ni frågar mig.

 

Nåja, bio piggar som sagt upp.

Och det finns ju varma kläder som tur är. Jag hade min Parajumper från förra året, Uggs på fötterna också från ifjol (perfekta modellen, lite nättare än deras klassiker. Finns här), stickad tröja (oklart vilket märke), favoritjeansen (tokig i denna modellen som ni kanske vet, lagom stretch och hög midja- perfektion. Finns här), kashmirhalsduk (h&m tidigare i höstas, hittar inte nu) och mössa från Canada Snow.

 

Så frös gjorde jag inte iallafall.

Och ja, Uggsen är välimpregnerade för att tåla den skånska vintern…

 

 

Vi började med att äta, som man ju bör.

Så vi gick till Jawabar där vi satt vid ett fönsterbord, åt fish & chips, kyckling och pommes som vi doppade i tryffelmajjo medan vi pratade om julfester, paljettklänningar och hur vida jag skulle vara för ung för filmen vi skulle se som Emma fått för sig att jag skulle vara.

 

När vi ätit upp och det började närma sig bio-dags tog vi våra hemmakvällspåsar och gick ut i stormen igen. Jag får ändå en liten släng av julstämning när man ser gågatan dekorerad såhär i mörkret. Den känslan försvann visserligen lika snabbt i nästa kastvind och när regnet pärlade sig i pannan på mig. Men ändå, för en sekund eller två fick den infinna sig.

 

 

Så åkte vi till biografen, jag fick mina efterlängtade biopopcorn och sedan såg vi All Inclusive som jag inte alls var för ung för och skrattade rakt ut i biosalongen flera gånger.

 

Ja, det är så man gör en regnig tisdag i november lite mindre grå helt enkelt.