
Som om det inte vore nog med alla fina blommor jag fick på min födelsedag förra veckan så fick jag också en hel hög med fina paket. Ja, alldeles för mycket blev det trots att jag hade gjort tappra försök att förklara att det där med presenter kunde vi väl ligga lite lågt med, det kändes som att jag precis slutat öppna julklappar liksom. Men det gick tydligen inte för sig när man har världens bästa och mest omtänksamma människor omkring sig som lyckas köpa såna där mitt i prick presenter trots att födelsedagsbarnet vägrar önska sig saker.
Ska vi ta en titt?
Först ut är superlyxiga badlakan i vitaste vitt. Riktigt fluffiga och tjocka, precis som de ska vara. Längtar efter att hänga upp dessa i badrummet och krypa ner i ett bad.

Ett fadderbarn, så himla bra och fin present. Blev så glad!
Nu ska jag bara bestämma vilken organisation jag ska skaffa genom, kanske någon av er som har erfarenheter av detta?

Det var inte helt sant det där jag skrev i början med att jag inte hade önskat mig något alls. Det hade jag ju gjort, högt och tydligt här i bloggen till och med, även om det mest var önsketänkande. Skinnkjolen!
Åh, så fin (& skön!) den är. Den kommer att vara en favorit i många år framöver och passar precis lika bra till vardags som till fest. Bästa kjolen!

En härlig poncho som jag i princip suttit invirad i sen jag öppnade paketet i lördags.
Så himla skön och fin!

Dessutom är den i mjukaste merino ull, cashmire och angora-blandning.
Älskar!

En supermysig stickad klänning från Odd Molly som bara skriker mitt namn.
Älskar bekväma plagg som man ändå kan känna sig fin i.

Marc by Marc Jacobs örhängen som jag sneglat på länge, helt utan givarnas vetskap.
Sånt är så fint tycker jag, som tankeläsning nästan.
Och som om inte detta vore nog fick jag dessutom en SPA-övernattning på valfritt ställe och en finfin högtalare så jag kan lyssna på musik trådlöst via iphonen här hemma.
Ja, jag säger ju det- allt är så mitt-i-prick och jag liksom. Vilka presentproffs jag har i min närhet.
(TACK <3 alla fina)
Det är ganska fint att fylla år ändå, även om man är närmare 30 än 20 helt plötsligt, hmph!.
