DAGEN DÅ ALLT GICK FEL

Vissa dagar vill man ju bara stryka ur kalendern, dra ett täcke över huvudet och inte vakna igen förrän den är över. Idag är en sån dag.

 

Först typ noll sömn inatt pga handbaksmälla efter middag och bio-besök, sen när jag väl tog mig upp ur sängen vid lunch-tid för att ta mig till eftermiddagens terapi-timme på sjukhuset upptäckte jag att Doris öra blivit sämre igen. Hon har haft infektioner i det till och från hela hösten så nu ringde jag djursjukhuset och fick en tid i eftermiddag. Inga konstigheter. Gick till terapin, pratade bort en timme och kom ut alldeles mörbultad och skör som vanligt när man vänt ut och in på sig själv sådär.

Sedan hämtade jag Doris och cyklade vidare till djursjukhuset. Fick träffa jordens gulligaste veterinär som tittade i örat, tog prover (ja, redan där kunde jag se tusenlappar dansa iväg framför ögonen på mig) och fick tillslut beskedet att ja, öroninflammation med svamp var problemet precis som jag misstänkt. Eftersom inte den receptfria behandlingen verkat få bukt på problemet fick vi recept på andra droppar att köra parallellt. Går ut för att betala, står i kö i en evighet eftersom en man inte verkar kunna betala för sitt besök och typ all personal involveras i detta, sedan kissar mannens hund på golvet, alltså vi pratar typ en sjö och han bara “ojdå” och står kvar (hallå, ber man inte om papper och städar upp efter sin hund själv!? Tydligen inte. Surtanten i mig vaknade till liv). Efter ytterligare 20 minuter (!!) blir det min tur att betala, det är tydligen någon klubbdag på Evidensia och varenda hund och kattägare i Ystad verkar vara där. Sätter i halsen när jag hör summan för besöket, drar mitt kort och köper till lite svindyra receptfria örondroppar i shoppen.

Kommer ut och upptäcker att det hunnit bli mörkt och framlamporna på min cykel inte fungerar. Får ett samtal som gör mig rasande och ledsen. Cyklar hem till mamma ändå, försöker hålla ficklampan på mobilen som någon slags provisorisk framlampa med den hand jag har att tillgå som också ska försöka manövrera cykeln. Hittar en lampa där som går att använda och tänker att det får räcka (jag har en sån där lådcykel ni vet, på tre hjul pga armen, så det behövs egentligen två) in på apoteket, köper ytterligare medicin till sjukt öra och cyklar sedan äntligen hemåt. Har kommit en bit när jag kommer på var tusan la jag nycklarna nu? Nu börjar jag tappa det. Cyklar tillbaka till mamma där jag använde dom senast och letar, hittar inte. Börjar rota i lådan på cykeln där Doris sitter och upptäcker att hon suttit på nycklarna hela tiden…

Cyklar hemåt igen, parkerar i cykelgaraget och börjar nästan gråta när jag brottats med överdraget till cykeln. Det är nattsvart och jag står där med en arm och försöker manövrera ett tygstycke på x-antal meter, det är typ skitsvårt en vanlig dag, så idag var det i princip omöjligt. Tillslut får jag på skiten och lastar av sakerna innan jag går ut för att gå en liten runda med Doris runt kvarteret. Då dör min mobil igen för typ 8:e gången idag, trots att den har batteri, jag går och tittar ner i den och försöker få liv i den igen och då PANG. Slår huvudet rak i en stolpe så att jag ser stjärnor typ, som TUR är slog jag inte i armen som hängde i mitellan eftersom jag gick böjd över telefonen, hade armen åkt i stolpen med den kraften hade det ju varit tack och godnatt och jag hade segnat ihop där på gatan. Så himla läskig tanke, hua! Så det var ju ändå lite tur. Jag  tog mig in igen, satte mobilen på laddning och grät en skvätt. Letade upp kvittot på mobilen när jag hade lugnat mig lite och det slutat snurra i skallen, och vet ni vad? Igår (!!!) var det ett år sedan jag köpte den. Ridå.

 

Så här med förklarar jag den här dagen avslutad. Med en hund med öroninflamation, ett par tusen mindre på kontot och som krona på verket en rejäl bula i pannan som säkert kommer utvecklas till något mycket tjusigt om någon dag eller så.

Och just det ja, en död mobil utan garanti kvar.

Imorgon är en ny dag! blir mantrat för kvällen, och imorgon (eller kanske i övermorgon) kan jag förhoppningsvis skratta åt det här. Nu har jag bara en väldigt bakis arm och ett humör som inte är att leka med. Så…

Imorgon är en ny dag!

 

 

 

 

 

 

37 thoughts on “DAGEN DÅ ALLT GICK FEL

  1. Det är ett års garanti, men alltid tre års reklamationsrätt hos företaget du köpt telefonen. Förutsatt att du köpt den som privatperson och inte företag. Hoppas det plåstrar om såren lite <3 Kram.

  2. Kram till dig, och du, kolla ändå det där med mobilen för jag lyckades få nu trots några månader förbi garantin (och ingen försäkring hihi)

  3. Oj, hoppas det svänger fort. Vill bara fråga att hurdan mat du ger åt Doris? Vår hund blev allergisk mot spannmål och nötkött och symptomen var just öroninfektionen med svamp. När vi gav ris och kyckling va allting bra. Idag finns det flera billiga alternativ i butiken så man behöver inte köpa den dyra allergimaten från veterinären.. Vi provade den också men funkade hur bra som helst med vanlig. Bara man hade koll på no vete – märket. Och godis bytte vi till torkade kyckling. Fick vår hund i sig nånting fel, började hon klia sig i öronen med samma.

    1. Hon äter mush nu, alltså inga spannmål. Men det känns ju som att det är värt att kolla upp om det fortsätter, dock har hon varit sååå strulig med all mat jag testat tidigare, så jag är bara så glad att hon ÄTER. Så hoppas verkligen inte att vi behöver byta igen. Tack för att du tog dig tid att skriva och så skönt att ni slipper envisa inflammationer nu.

  4. STOR Kram till Dig och Doris💜
    Tycker du ska prata med affären där du köpte mobilen så kanske det löser sig…

  5. Men huva! Såna här dagar är inte roliga! Sist jag hade en fick jag fortkörningsböter för första gången i mitt liv (hela 7 km/tim på 80 väg. Brukar ju köra lugnt!), slog sönder varor på jobbet x 4, brände sönder en kastrull så barndvarnaren gick igång osv. Glömmer säkert nåt nu… man vill bara trycka på reset liksom 🤣
    Har du tur kan det dessutom va så att det går på garantin ändå eller att det är ett vanligt fel och därmed fixas gratis ändå.

    Massa kramar fins du!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *