Handbakis, såklart.
Tågresa, middag och tågresa igen.
Det är som vi vet vid det här laget mer än vad min hand klarar av.
Men eftersom det inte är ett alternativ att sitta här hemma och stirra i väggen jämt med en hand som ändå gör förbannat ont så får man ju ta en sån här odräglig handbaksmälla ibland.
Det vet jag ju.
Men det gör inte den här dagen roligare, eller lättare.
Krya på dig fina!
Du är stark!
Usch så tråkigt, du får dra dig tillminnes gå dagen o le åt de minnen den gav!
Åå Banditen. Om jag bara kunde ta den där smärtan ifrån dig så skulle jag göra det. Vi är många här som önskar att vi kunde göra just det. Men vi kan ju inte! Men vi tänker på dig och följer dig och hoppas att det lättar snart. Kärlek till dig!
Det gäller att inte bli ett offer, att inte låta smärtan ta över och därmed få en att sluta leva. En han handbaksmälla kan vara värt det. Trist med ständig smärta!
Sort of know the feeling… jag är ögonbakis idag, kan man väl kalla det 🙂 Varm kram till dig!! <3
Jag tror inte på det, jag tror du har fel. Jag tror visst att handbakisdagen blir lättare av att du har haft trevligt, tänk om du hade haft en handbakisdag utan att ha gjort ngt att vara handbakis för.
Fokusera på det positiva och ge kroppen mer kärleken nu när den strejkar.
Kram på dig