Att ha väntat på något gott

Här har ni guldklimpen som jag var alldeles nipprig av materiell lycka över igår.

De flesta känner nog igen den?

Omåttligt populär har den i alla fall blivit det senaste året, och ja; jag förstår varför.

Så poppis att den ofta säljer slut innan den ens landat i butikerna faktiskt och totalt omöjligt att få tag på när jag bestämde mig för någon månad sedan.

Därför kan ni ju förstå min lycka när den dök upp online hos Modesto (som precis tagit in Malene) för någon vecka sedan.

Lyckan blev dock kortvarig då mamma sa;
Hur många väskor ska du ha egentligen? precis innan jag hann trycka på köp-knappen.

En mening jag hört ett par gånger förut i mitt liv, jag hade en viss fäbless för väskor när jag var barn/tonåring.

Något som sedan lugnade ner sig en aning, men som verkar ha väckts till liv igen.

Hur som helst. Mammas kommentar fick mig att inse att jag kanske borde lätta på trycket i väskgarderoben innan jag klickade hem älsklingen från By Malene Birger.

Sagt och gjort;

ut på tradera åkte några gamla väskor som bara låg och dammade och in kom denna godbiten.

Och ja, den var väl värd väntan.

Jag har numera bara ögon för denna skatt, som verkligen rymmer a l l t man kan tänkas behöva ha med sig. Perfekt då jag brukar släpa med mig en kudde att vila handen på om jag ska iväg någonstans och denna är typ den enda väskan jag hittat som rymmer denna kudde. För nej, någon ful sportbag eller ica-kasse räknas inte.

Sa jag hur glad jag var för den!?

Jaha, jaja -nu sa jag det igen.