Hemma hos Kalklitir

 
 

IMG_2816

 
 

Om vi skulle ta och ta reda på vad det var som gav en sån faslig handbaksmälla nu senast kanske?

I tisdags var Emma och jag nämligen inbjudna till familjen-Kalklitir för lunch i deras otroliga lägenhet i Landskrona.

Så jag mötte upp Emma på stationen i Malmö och sedan tog vi tillsammans tåget till Landskrona.

 

(Jag hade på mig en topp med drapering över magen härifrån, gamla byxor från Kappahl, min älskade väska härifrån och på fötterna ett par gamla ballerina från Stylesnob.)

 
 

IMG_2841

 
 

Och vilken lägenhet!

Herregud alltså! Hööögt i tak, stora fönster, gammalt parkettgolv, höga lister… ja, ni fattar.

Som en dröm. – Helt målad i Kalklitir. Förstås.

 
 

IMG_2847

 
 

IMG_2848

 
 

Det är någonting med den där färgen som gör att alla rum känns så mjuka.

Förstår ni vad jag menar?

Jag önskar att jag fick lov att måla i min lägenhet, då skulle den minsann också haft mjuka rum.

 
 

IMG_2850

 
 

Överallt fanns små stilleben och det var verkligen vackert. Behagligt på något vis.

Inte så konstigt eftersom hela familjen är såna där härliga människor, som man bara kan vara avslappnad med direkt.

 
 

IMG_2856

 
 

Också bjöds det på sallad som Hjortur stod i köket och förberedde när vi kom.

Och en helt otrolig kaka som Audur hade bakat, helt utan mjöl.

 
 

IMG_2863

 
 

Ja, det var sannerligen en härlig tisdag det.

Men nya bekantskaper, god mat, skratt blandat med allvar och rosa bubbel, vad mer kan man behöva?

 
 

Banditen-post-signature

 
 

6 kommentarer till “Hemma hos Kalklitir

  1. Hej Nicole. Så fina bilder. Får du inte måla för att det är en hyresrätt? Men får man inte göra det ifall man återställer det när/om man flyttar? Det kan ju tänkas att den i så fall nya hyresgästen tycker om det och då behöver man ju inte göra om det. Häpp! kramar från Helen

    1. Nej, har fått stränga order om att INTE måla om från hyresvärden så väljer att inte gå emot denna önskan. Svårt att återställa tapet när man flyttar ut:)
      Kram!

  2. Fantastiskt fint! Du, läste inläggen nedan – bra att du sa ifrån. Jag hatar såna där taskiga, insinuerande kommentarer. Som du skriver – om man verkligen undrar något så kan man fråga på ett snällt, respektfullt och uppriktigt sätt! Kram till dig, u wonderwoman!! <3

  3. Så snygg du är. ( som alltid 😉
    Har varit bortrest och inte läst förrän nu ditt tidigare inlägg om elaka kommentarer. Förstår inte vad det är med människor som kan skriva så. Många säger att de bara är avunsjuka men i bland undrar jag inte om det är så att det bara är elaka och känslokalla.
    De kan ju absolut inte förstå eller fatta vad de gör.
    Vill i alla fall säga att din blogg är så härlig, inspirerande och feelgood känsla. Även för andra oss som också lever kroniska sjukdomar som är otroligt jobbiga. Hittar ofta styrka i dina ord.
    Stor kram

  4. Underbar lägenhet! Och du är fantastiskt fin på bilden!
    Läste dina inlägg nedan och blir helt förstummad. Människor kan vara hemska. Jag känner inte dig, men har följt din blogg ganska länge nu. Har ju förstått hur du kämpar och kan inte ens börja föreställa mig hur ont du har…..men jag är så otroligt imponerad av dig. Att du orkar vara så positiv, du verkar vara en så go och glad tjej. Det är lätt för mig och andra att säga att du inte ska bry dig om de där dumma kommentarerna…..men verkligen, det är ju så dumt! Folk borde skämmas!
    Stor kram till dig Nicole!

  5. Sanslöst fint!! Det känns verkligen så där ”mjukt” med den färgen som du beskriver:)
    Ang såna kommentarer ja….herregud vilka människor! Uppfattas mest som att den som skriver dom har egna problem som går ut över dig…
    Stor kram!
    Adela

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg