De flesta känner nog igen det här halsbandet vid det här laget? Berlocken som min farmor lät göra när jag föddes och som jag äntligen köpte en rejäl kedja till förra sommaren så att jag kunde börja använda det.
Sedan den dagen har det suttit runt min hals varje dag och natt, fram tills den 1:e december då jag knäppte av det och varsamt lade ner det i det vackra smyckeskrinet från By Leonne som står på mitt nattduksbord.
Och vid två tillfällen där i smärt/morfin-dimman på sjukhuset fick jag hjärtklappning när jag reflexmässigt drog handen över bröstet för att röra vid handbandet och det var inte där. De där 3 sekunderna innan hjärnan hann i kapp och jag insåg att jag hade lämnat det i tryggt förvar hemma innan jag åkte, huuu alltså!
Så det var det första jag bad pappa hämta hemma i min lägenhet när han hade lämnat av mig hemma hos mamma, det vackra skrinet med halsbandet som blivit en del av mig.
Och sedan dess har det inte lämnat min hals igen och lär nog inte göra på ett bra tag heller…
(Smyckeskrin: Inreda.com // Nattduksbord: Auktionsfynd // Lampfot: Gammal ommålad med Chalk paint
Lampskärm: Inreda.com // Ljuslykta: Søstrene Grene // Skål: inreda.com)
Det är ju så fint det halsbandet. Och förstår att du fick smått panik när du inte kände det runt halsen där det alltid brukar sitta. Det blir ju en vana att känna det. Tur att det sitter där det ska igen. Hoppas du får en skön kväll. Kram Annika
Vilken fin historia bakom ett smycke! 🙂
Så fint halsband och vilket vackert smyckesskrin! Förstår att det betyder mycket för dig. Det är extra fint när de saker man har, oavsett vad det är, har en historia som betyder något speciellt.
Kram Jennica
smycken som betyder något alldeles särskilt är extra värdefulla. Kan nästan känna paniken du kände.
Kram Maria