SJU ÅR

 

Idag för sju år sedan vaknade jag av alarmet på mobilen med fjärilar i magen, solen sken och sommarlovet låg runt hörnet, bara en tenta och en operation bort. Sen väntade en hel sommar med massa roligt jobb. Trodde jag.

Idag vaknade jag av smärtan för säkert åttonde gången sen jag först somnade vid 03:30, med en klump i magen av sorg, solen skiner och jag önskar, mer än något annat, att jag kunde få sommarlov från det som är mitt liv nu.

 

Sju år har gått alltså, och nu tar nästa vid.

Nu börjar ytterligare ett år, och jag undrar hur jag ska hitta kraften att fortsätta ett helt år till. Hur jag ska orka 365 dagar till med smärtan som river i min kropp varje sekund och som tar upp nästan hela mitt jag, som tagit ifrån mig nästan hela mitt jag. Hur?

 

Idag gråter jag för det som inte blir, det som inte varit de senaste sju åren och det som kanske aldrig blir igen.

 

Sju år. 

 

Rekommenderade inlägg

50 thoughts on “SJU ÅR

  1. Jag lider så med dig. Själv har jag fibromyalgi och lever också med ständig smärta. Men jag tror det är bra att gråta ut och sörja det som inte blev. För att orka fortsätta i det som blev vårt liv. Kram

  2. Åh jag blir så ledsen för din skull fina Nicole, lever själv med kronisk smärta så jag förstår vad du menar.
    Jag hoppas och önskar att du kommer få kraft och ork att njuta lite av sommaren och att det fanns något som tog bort lite av din smärta.
    Sänder en varm kram till din<3
    Malin

  3. Ååå du är värd så mycket mer…en önskan om en annan framtid! Tills dess, du är fantastisk som orkar och på nått sätt lever det du kan!
    💛❤️❤️💚💙

  4. Det bara måste komma en lösning på din smärta! Det bara måste det göra!! Kämpa på så länge, så som du gör så beundransvärt! Känner dig inte men tänker ofta på dig.💛

  5. Jag lever också med smärta varje dag, som bara är en bråkdel av din, men den är dränerande och tar så mkt kraft och begränsar mig från det jag vill göra, ändå så lever jag ett rätt normalt liv. Men det gör mig så ödmjuk inför din situation, men häng i. En dag , en dag blir det kanske bättre , forskning går framåt och mirakel sker. skickar de största kramarna jag kan, låt vovvar a överösa dig av kärlek och fånga några solstrålar .

  6. Fina du! Funderade först på att inte skriva. För hur kan någon som jag förstå din smärta, någon som jag som aldrig haft ont och tagit mitt liv ibland för givet. Men inte idag! Idag ska jag känna mitt yttersta, önskar så att du fick dessamma 💗

  7. Finner inga ord, men tänker på dig och hur livet ibland tar oväntade vändningar och inte alls blir som man tänkt sig. Du verkar vara en sån fantastisk och stark tjej. Sörj det som aldrig blev, men lova att fortsätta kämpa!! Varma mjuka kramar!

  8. Fy, jag lider verkligen med dig! Jag lever också med daglig smärta. Ikväll hade vi avslutningsmiddag på jobbet och jag gick hem först av alla. Det är så hemskt hur mycket smärtan kan förstöra för en.
    Varm mjuk försiktig kram

  9. Jag hoppas att du trots smärtan och besvikelsen över att livet inte blev som det skulle kan känna kärleken vi som läser din blogg försöker skicka! All styrka till dig!

  10. Jag gråter en skvätt med dig. Det ska man göra när det känns tungt men du är så stark finaste banditen! Du kommer att hitta ny styrka! Massa Kramar ❤️❤️❤️❤️❤️

  11. Oerhört ledsamt att behöva ha det så.
    En dag sker alldeles säkert ett genombrott i forskningen, hoppas ditt hopp finns kvar där någonstans.
    Hoppas du har någon att prata med som genomlider samma saker som du gör, någon som kan förstå.
    All världens hela fortsatta styrka till dig önskar jag.

    Kram från Ulrika

  12. Finner inga ord.Känner så starkt för dig,med dig. En stor styrkekram skickar jag och hoppas såklart att det i framtiden kommer att finnas något sätt att förbättra din situation. <3<3<3<3<3

  13. Man undrar ju över livet, som kan vara sååå fasansfullt orättvist…
    …jag önskar dig all styrka och att det sker ett mirakel som gör att smärtan försvinner!
    Tills dess hoppas jag att du aldrig slutar blogga💕
    Kram
    Lillemor

  14. Vi måste våga tro på mirakel, det bara måste finnas något botemedel! Så här ska du bara inte behöva lida. Alla styrkekramar i världen till dig♥️

  15. Kan inte föreställa mig hur du har det- varje dag dessutom. Det är inte konstigt att du sörjer det som kunde ha varit. Jag tycker att du är en riktig kämpe som ändå verkar hålla modet uppe och njuta av livet som du ändå verkar göra. Jag hoppas och tror på att det kommer någon behandling så att du kan bli bra/bättre i framtiden!
    Många styrkekramar till dig!

  16. Så oerhört sorgligt och tungt att läsa. Det känns rakt in i hjärtat och jag är full av beundran för att du kämpar och försöker❤️Jag hoppas så innerligt att vetenskapen ska lyckas finna någon smärtlindring till dig❤️Tack för att vi får följa din resa och att du så öppenhjärtigt delar med dig❤️ Styrkekramar i massor❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *