Det är dagar som denna jag är så tacksam att jag får bo precis här, när jag slås av det fantastiska i att det här är utsikten på kvällspromenaden med Doris en helt vanlig måndag i november. Omöjligt att fånga på en mobilbild såklart, men jag tror ändå att ni förstår?
Att fem minuter hemifrån mötas av ett spegelblankt hav, rosa himmel och krispig luft som ångas av andedräkten, det måste väl ändå vara höjden av vardagslyx. Vad mer kan man begära liksom?
Ååh! Det är min dröm att bo sådär!! Bryggor och helande hav 😍 Jag dras verkligen till havet men jag bor inte alls nära något sorts vatten. Jag får börja resa mer känner jag. Njut! Kram
Otroligt vackert! Och fantastiskt att ha det så nära!