Abbe och jag är hemma och kurerar handbaksmälla och vilar oss idag.
Och jag funderar på vad jag skulle ta mig till utan sällskapet. Oftast när jag har så här ont så orkar jag inte med så mycket mänskligt sällskap, omedvetet skapar det någon slags press på att vara social och hålla uppe någon form av fasad.
Då är det tur att jag har Abbe, han som kan ligga tätt intill och verka lugnande med sina tunga, djupa, andetag.
Ett sällskap som inte kräver någonting alls tillbaka, men som tillåter att jag väcker honom genom att borra in fingrarna i hans mjuka päls och dra honom ännu lite närmare när jag behöver lite extra närhet. Bästa!
Ps. Kolla in det här inlägget inne hos den där Blankens. Hur häftigt är det inte att hon länkar till lilla mig? Blev alldeles starstruck när jag upptäckte det, det gjorde min handbakisdag!
Människans bäste vän är vovven och det stämmer verkligen i många lägen!
Hoppas att du snart mår bättre!
krya på dej å ha en bra handbaksmälledag ( eller ja, så bra man möjligtvis kan ha det när man har ont) å jag förstår din starstruck 🙂
kram
Vi har också en hund (en Cavalier King Charles Spaniel) och han är verkligen så gosig att ha som sällskap. Vad mysigt för dig och för Abbekås att ni har varandra!
Kul med Cecilia Blankens länkning!
Kram
Eeeh Abbekås… jäkla autocorrect!
Hunden är verkligen människans bästa vän, så söt❤, hoppas du får må lite bättre snart.
Kram.
Hej Nicole, har förståelse för den känslan, när man inte klarar att vara social. Du beskriver det så bra med fasaden, då är det skönt att man har en miljö som man kan andas i och bara har sig själv att ta hänsyn till. Å så härligt att du har Abbe, en hund är vän som är speciell, har själv inte någon för tillfället, men känner igen känslan och jag har många gånger förstått hans betydelse för dig. Hoppas att det lättar snart för dig och Kramar från mig, Ninni.