WINNERBÄCK 2018

Eftersom jag inte orkade släpa med mig kameran i lördags när Emma och jag skulle se Winnerbäck på Öja och hon såklart fångat ögonblicken så mycket bättre i kameran än jag gjorde i min mobil så snodde jag helt enkelt alla bilderna av henne istället. Och besparade mig själv en massa jobb, praktiskt.

Vi började iallafall på Bakfickan på Hotell Continental där vi beställde in bubbel, halloumiburgare och Fish and chips. Jag som hade kommit ur duschen samtidigt som Emma smsade att hon åkte hemifrån kom med andan i halsen efter läkarbesök med ögat som dragit ut på tiden (ja, det visade sig vara en blödning och en skada på hornhinnan- inga överraskningar där.), sista mys med Ada och vänta på mamma som jagade stans apotek runt i jakt på ögondropparna jag fått utskrivna samt en piratlapp för att vila det stackars blodögat. Ja, ingen drömstart på dagen kanske, jag h a t a r att stressa, speciellt eftersom a l l t tar 100ggr mer tid med en hand.

Men sen blev den ju också bara bättre när jag väl var på plats.

Bubbel och bröd med vispat smör till att börja med? Ja tack!

Jag var dagen till ära klädd i en ny kostym från Mango som jag inte hittar på hemsidan nu, såden är nog slut tyvärr. Älskar den i alla fall; oversized kavaj, härligt linnematerial och shorts med knyte i midjan- whats not to like? Till det hade jag en gammal vit tischa från h&m, väska från By Malene Birger och ett par Stan Smiths från fjol på fötterna. Och solglasögonen köpte jag när jag var i Berlin fjol, också dom från Mango.

Emma var fab som vanligt, som en liten karamell i den där kjolen och v ä r l d e n s snyggaste linneskjorta som jag ville sno, har en thing för linne i plagg den här sommaren.

Sen åkte vi i alla fall till Öja där Anna Ternheim precis börjat spela, nostalgi på hög nivå för mig som lyssnade ganska mycket på henne på typ högstadiet men sen glömt bort henne lite. Minns till och med en konsert som vi trotsade snöstorm och det faktum att jag var rullstolsbunden för att gå på i åttan nån gång.

Men alltså, d ö r så fin hon är. Alldeles somrig och solbränd där på filten bland godisremmar och ölflaskor.

Också fick jag en present av Emma, man måste ju bara älska hans texter <3

Sen kom han, Lasse <3 och gjorde kvällen ännu mer magisk. Minst lika bra som sist jag såg honom där, anno 2006, typ. Och vi sjöng med till varje textrad och frös inte ens när solen försvann ner och mörkret la sig över Öja. Sen spelade han Elegi och mina ögon tårades, jag tog upp mobilen för att skriva ett sms till min kusin som jag visste var där men hon hade hunnit före ”Denna är du!”.

Ja, så är det med hans låtar för mig, nästan varenda en betyder något eller talar till mig på något vis, de där texterna har varit med mig när jag varit glad, när jag varit ledsen, när jag haft ont, i operationssalar och på förfester. Därför är det så starkt att stå där i sommarkvällen och höra hans röst tillsammans med tusentals andras som också varit med om tillräckligt mycket till dessa låtar för att textraderna ska sitta i ryggraden. Väck mig vilken tid på dygnet som helst och jag kan avsluta versen ”Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt. Och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med…” eller ”Du är resan som jag velat ska ta fart. Du är gåtan som jag aldrig löser klart…”

Ja, det var en kväll att bära med sig l ä n g e, helt enkelt.