Fuffes bloggevent, del två

Bloggeventet ja, var var vi?

Vi slutade i den ekologiska äppelodlingen va, om jag inte minns helt fel?

Sedan fick vi iallafall komma in i värmen på Skepparp precis lagom tills det fuktiga grådiset byttes mot riktiga regndroppar.

Det var nämligen dags för vinprovning. Olala!

Vi testade först två vita viner och ett rosé. Alla dessa odlade precis där, på Skepparps. Från vinrankorna som vi precis målat av tillsammans. Vinrankorna som Fuffe själv, tillsammans med vinbönderna (ja, man kan hyra in sig på en rad och få kalla sig vinbonde, så kul grej!) själva har vårdat och odlat upp tillsammans. Det är ju faktiskt helt galet häftigt när man tänker på det.

Vinet, som inte är besprutat eller innehåller något tillsatt socker, var verkligen s å gott. Och jag som är svag för rosé fastnade ju såklart speciellt för detta.

Fuffes kompanjon PO pratade vin och smaker och vi fick alla vara med och tycka.

Sedan var det dags för det röda.

Här insåg Fuffe sina begränsningar, Österlen har inte rätt klimat för rött vin (men han har såklart prövat).

Så han tog hjälp av sin vän Tony Mangan, den australiensiska vinbonden och tillsammans skapade de två det här röda vinet som skapade ett sus genom rummet när det smakades.

 Alla runt bordet var minst sagt begeistrade över detta vin.

Och titta, där är ju Fuffe på etiketten, en bild som Emma har tagit dessutom. Häftigt!

När vinprovningen var avklarad och vi hade konstaterat att Fuffes vin, det kommer vi absolut att beställa hem till närmaste systembolag, så var det dags för Björn att få ordet. Jag tror inte att det var ett öga torrt när han tystnade igen.

Sedan var det alltså dags för mat. Äntligen!

Och såååå gott det var. Någon slags grillbuffé från Savoy Grill i Malmö.

Jamen ni ser ju, jag blir hungrig nu igen när jag ser detta. Mmm!

Mat, gott vin och ett rum fyllt av härliga kvinnor, kan det bli bättre?

Ja, tydligen. För sedan kom två tjejer från Eventlabbet och introducerade en mordgåta. Hur spännande? Vi delades in i par och fick tilldelat oss identiteter.

Jag och Sederbladskan blev Vince Vagn för kvällen och hade som uppdrag att ragga upp de andra gästerna (ja, det skulle egnetligen vara tjejer, men vi stötte på allt och alla) med dåliga raggningsrepliker. Ha ha ha, så roligt vi hade alltså.

Vi gled fram till folk och sa saker i stil med ”Du är blond, men jag gillar dumma tjejer” eller ”Är det jag som är full, eller är du sådär snygg?”. Också min favorit ”Om du vore en hamburgare på Mcdonalds så vore du McLäcker”. På så vis lyckades vi samla telefonnummer, som i sin tur resulterade i pengar och när kvällen var slut så var vi det par som hade lyckats samla ihop näst mest, inte illa alltså. Men så lyckades vi också köpa en häst som gick och vann hela hästkapplöpningen, det gav ju också lite klirr i kassan. Men jag är ändå imponerad över hur väl raggningsförsöken togs emot, det måste jag nog säga.

Hur kul som helst hade vi i alla fall. Men mordgåtan, den lyckades vi tyvärr inte lösa. Man kan ju inte vara bäst på allt, vi gick all in på raggningsreplikerna istället.

Underhållningen stod trubaduren Theo för och det gjorde han minsann med bravur, det var till och med ett gäng som dansade där på slutet, mycket mycket härligt.

Ja, vilken dag alltså.

Den kommer vi att minnas länge, länge.

Som sagt så hann man ju tyvärr inte prata med hälften av alla som man hade velat (om man inte räknar de där raggningsfraserna då alltså, Vince Vagn hann nog byta ett ord med varenda en på stället), men några nya vänskapsband slöts och det är alltid lika härligt att träffa människor som man sådär genast tycker om. Men mer om det en annan gång tycker jag, nu har även det här bloggevents-inlägget förvandlats till ett mindre maratonlopp så det är dags för mig att sluta innan ni sitter och somnar framför skärmen.

Ha en fin kväll nu, så hörs vi imorgon igen!