Även om han inte längre är här fysiskt och smärtan i det gör det svårt för mig att andas så har jag hittat olika sätt att bära honom med mig och minnas honom.
Som bakgrund i mobilen finns han såklart kvar, och i min nyckelknippa hänger hans namnbricka numera.
Dessutom beställde jag i höstas strax efter den där vidriga fredagen den 7 oktober en ring med en liten grå diamant och Abbe <3 ingraverat på insidan av en jättegullig tjej som utbildar sig till guldsmed på Gotland. Så varje gång jag kikar ner på mitt högra ringfinger finns han där med, det känns himla fint.
Men saknaden efter honom finns där såklart ändå, varje dag.
Min älskade Abbe <3