Den Enarmade Banditen

25 oktober, 2015 sunkanComments are off for this post.

Fuffes bloggevent, del ett

Sådär, äntligen har jag tömt kameran och gått igenom bilderna från förra helgens stora happening. Fuffes bloggevent!

Och som sagt; om Fuffe bjuder in till event arrangerat av Emma, ja då måste man ju bara dyka upp. Så det gjorde jag, och 35 andra glada bloggerskor (& bloggare, mat med vänner var också på plats). På bilden här ovan så ser ni ju förstås Fuffe aka Bengt Åkesson i egen hög person, det går bara inte att inte älska Fuffe. Även om han tydligen bara blir ledsen varje gång han ser mig. Hm.. Visade sig sedan att han syftade på handen snarare än mig, så det var ju en lättnad.

Nåja, ska vi ta och titta lite på vad vi hittade på med där ute på Skepparps vingård?

Ja, jag tycker det.

Alla andra kom med buss från Malmö medan jag hade tagit mig dit med bil. Stämningen var minst sagt på topp när bussen svängde in på Skepparps, trubaduren-Theo hade nämligen funnits på plats hela vägen och underhållit. Där missade man nog verkligen något. Nåja, jag mötte som sagt upp på Skepparps där Fuffe serverade alla sin flaskjästa cider (så himla god) inne i värmen. Sedan fick alla ögonbindel på och lastades upp på ett flak efter Fuffes traktor, jag och min hand hoppade dock över just detta och roade mig med att titta på och fotografera 35 hispiga bloggerskor som inte hade en aning om vad som väntade.

Ovan ser ni Inredningsfrun, lika snygg som vanligt.

Och såklart kunde de inte låta bli att fotografera varandra fast de inte såg ett skvatt. Fru Sederblad fuskade dock med ögonbindeln ser jag nu, medan andra satt lydigt och väntade.

Också åkte de iväg, ett flak fyllt av fnittrande bloggerskor.

Upp till vinodlingen där de lastades av.

Nervöst fnitter, vad kunde det vara som väntade?

Jodå, visst var det Ranelid i egen högperson.

Och uppdraget var att skapa en vinetikett till Fuffes mousserande som släpps snart.

Och modellen? Björn såklart!

Insvept i ett lakan men lite mindre naket än utlovat. Men det gick ju bra så också.

Så AnstalsAnnika (som jag äntligen fick träffa för första gången, dör så rolig den kvinnan är!) & jag hjälptes åt att mixa färger och hon undrade om jag inte hade gått i skolan när jag undrade hur det var tänkt att jag skulle kunna måla grönt när det inte fanns någon grön färg. Men det har jag ju, och jag hade faktiskt MVG i bild även om man inte kan tro det när man ser det färdiga resultatet av min tavla:

Ha ha ha!

Men jag lyckades blanda till grönt iallafall.

Men ni ser vad det föreställer va?

En lite mer lättklädd Björn som flyr över vinodlingarna (möjligen skrämd av en skock bloggerskor).

Sedan väntade vi spänt på resultatet, vem skulle kamma hem det finfina priset som bestod i en lyxig övernattning för två på The Lodge? Emschen minglade med ett glas av den där goda ciderna och hoppades förstås på vinst.

Liksom härliga Hanna som jag senare fick till bordet och som då bjöd på nappar ur väskan när blodsockret dalade innan middagen hade serverats. En kvinna med ett godisförråd i väskan är en kvinna att lita på, det har jag alltid sagt.

Ja, många vackra konstverk blev det. Titta bara hur fint Sederbladskan har fångat Björns lugg här.

Men jag tror inte att någon av oss andra hade en chans, solklar vinst blev det för duktiga Liw och hennes snygga, enkla skiss.

Helt klart en välförtjänt vinnare!

Titta, så vackert så man nästan tappar andan trots den grådisiga dagen.

Vidare gick vi sedan till Skepparps ekologiska äppelodling, här står Fuffe och berättar om äpplen.

Det Fuffe inte vet om äpple är inte värt att veta, så är det bara.

Såklart skulle det fotograferas. Fuffe han bara skrattade gott och sa åt oss att smaka och till och med fylla väskorna innan vi gick vidare. Synd att jag hade lämnat min väska där inne för det där röda äpplet var nog tusan det godaste jag någonsin ätit. Älskar när de är sådär krispiga och goda, mmm!

Hur det var när dagen sedan gick över i kväll, med vinprovning, kändisfest, mord & makalöst god mat får vi nog ta i ett annat inlägg. Det riskerar nog att bli lite långdraget annars det här.

Men ja, ni förstår ju vilken makalöst härlig dag det var, i de vackraste omgivningar man kan tänka sig och med det bästa av sällskap.

24 oktober, 2015 sunkanComments are off for this post.

Foto-fredag bland tutu's & ballonger

Livet, Outfits

Igår var jag alltså med Emma när hon fotograferade nyheter från Kung Fidolin.

Ja, hon har ju startat webbutik, tokan. Världens finaste webbutik dessutom. Kika in HÄR om ni inte redan gjort det.

Jag är sådär lagom avis för det har varit en dröm i flera år att ha en barnbutik, men det gör ju också att det är lite extra roligt att följa henne på den här resan.

Som igår när Emma skulle fota då, jag hade inget speciellt för mig så jag bestämde mig för att hänga på.

Mycket bra beslut för det blev ett par alldeles förträffliga timmar bland barnskratt, ballonger och tutu-kjolar.

Kläderna är ju bara så söta så man dör. Varje gång det kommit en ny leverans så tvingar jag Emma att förse mig med bilder, eller så passar jag på att göra ett besök hos henne och klämma och känna på sötheterna live.

Nytt sen senast jag var där och klämde är de bland annat de söta fuskpälsvästarna och mössan.

Så. Himla. Fint.

Sen efter några timmar så var det dags att bege sig ut i höstsolen och ta sig hemåt igen, med en lite argare hand men ändå fylld av energi.

Och dagens bestod av den där kashmirtröjan från H&M (här), jeans från Lager157, silkesblus gammal från Åhlens, Barbour-jackan (här) och höstens skönaste mössa (älskar kashmirmössor eftersom de inte kliar i pannan, bästa!) (härifrån). Och

23 oktober, 2015 sunkanComments are off for this post.

Fredag & att inte vara ensam

Livet, Smärtan

Hej fredag & HEJ finaste läsarna som finns!

Såklart möttes jag av en våg av kärlek igår, förstår inte hur jag kunde oroa mig för negativa kommentarer när jag har de absolut finaste läsarna som finns. Ni anar inte hur fint det känns att ha stödet i Er. Detta ÄR ju ingen rakt igenom feelgood-blogg och kommer aldrig att bli. För om jag kan vara någon slags liten, liten röst för alla dom som kämpar i det tysta med sjukdomar & smärta som kanske inte syns utanpå så är jag g ä r n a det.

För det behövs, vi behöver alla känna att vi inte är ensamma.

Och här inne, här känner jag mig aldrig ensam. Jag h o p p a s att ni känner samma sak.

(Också hoppas jag förstås att jag kan leverera lite feelgood också ibland, det är ju den där bladningen man vill åt, men som är så svår)

Nåja

Idag är det alltså fredag (vart tog den här veckan vägen?).

Gårdagens pannkaksmiddag ligger fortfarande som bomull i magen och jag ligger fortfarande kvar i sängen och vilar handen in i det längsta inför dagens äventyr. Men nu börjar klockan ticka iväg och det är hög tid för mig att komma i kläderna och bege mig iväg för att träffa Emma. Det ska fotograferas för Kung Fidolin idag och jag tänkte hänga på och agera sällskapsdam.

Jag älskar barn, älskar fotograferingar, älskar Emma och jag ä l s k a r alla ljuvliga små Kung Fidolin-plagg, så det låter ju som den perfekta eftermiddag liksom.

Ha en finfin fredag vänner!

22 oktober, 2015 sunkanComments are off for this post.

12 timmar.

Smärtan

(Bah, nu har det här inlägget legat och grott i flera dagar och jag har inte riktigt vetat om jag skulle våga publicera eller ej? Kanske verkar det otacksamt att inte bara vara glad och tacksam för 12 timmar av lindring!? Jag ÄR ju glad för de där 12 timmarna. Kanske ska jag hålla mig till att skriva om den härliga delen av dagen? Många tankar. Men här kommer det nu, helt ocensurerat och utan omsvep, min dag med blockad. Så får väl någon då tycka att det verkar otacksamt då, om det skulle va så.)

12 timmar springer iväg ruggigt fort när man har smärtlindring.

Jag ville som sagt hinna med hur mycket som helst i den där måndagen, men hann förstås inte med häften av vad jag hade önskat.

Men det var en härlig dag; blockaden tog, jag fick tillbringa förmiddagen med den bästa arbetsterapeuten (jublade lite när jag fick kallelsen & såg att det var just M som skulle göra min extraskena, jag har träffat de flesta som jobbar på rehab (bodde ju i princip där under x-antal månader) men just M har en speciell plats i mitt hjärta, inte bara för att hon gjorde min allra första skena, hon är också världens mysigaste), när skenorna var klara så mötte jag upp Amanda & lilla Fabian, jag fick köra barnvagn (bästa!) och så firade vi med lyxlunch på Johan P. Vi kan ha halkat in på Mulberry också och klämt lite på drömväskan. Jo, så kan det ha varit. Men inget köp alltså, bara klämma. Sedan fick jag skjuts hem till Ystad, festade till det med Cola & Daim till efterrätt i bilen och sjöng med till radion. Väl i Ystad så mötte jag upp mamma på stan och vi strosade runt lite, köpte nya skor och strumpbyxor i kashmirmix (kan knappt vänta tills jag får testa dessa, låter ju grymt). Sedan hann vi med en storhandling också innan jag började känna mig stressad och ville hem snabbt som attan för att hinna vila lite också innan blockaden släppte, smärtfri vila liksom- vilken grej! Ja, vilken d a g. Jag hann ju faktiskt med en hel del, trots allt.

Men strax efter åtta den kvällen, när jag kunde känna effekten av smärtlindringen rinna ut så brast det för mig. Från ingenstans så hade den där klumpen av stress som jag haft i bröstet under hela dagen lösts upp till tårar som nu okontrollerat vällde upp.

Jag ville inte tillbaka.

I nästan 12 timmar hade jag fått låna tillbaka mitt gamla jag, och jag insåg hur mycket jag s a k n a r henne. Jag ville vara kvar där jag var, som den jag var. Inte gå tillbaka till någon halv version av mig själv, med suddig hjärna och ständig smärta. Den där jä*la smärtan kom krypande. Ville inte att det skulle ta slut, men det gjorde det ju. Det kom som ett slag i magen. Just då kände jag faktiskt det där som alla brukar fråga om:

Fy F * N vad det här är orättvist.

Men det gick ju inte direkt att stoppa tiden. Istället kraschlandade jag i min verklighet igen (och armen var förstås extra upprörd efter att gjutande och trixande) så innan klockan hade slagit 22 den kvällen så kramade jag kräkpåsen samtidigt som tårar sakta fick rinna ner för mina kinder fast av smärta till skillnad från någon timme tidigare. Sen förflöt veckan som ni ju vet i den berömda handbaksmällans tecken, och tankarna på den jag fick vara för 12 timmar trycktes undan igen.

Men nu när handbaksmällan har lagt sig och smärtan återigen är nere på någon nivå som jag lärt mig att fungera på så vandrar tankarna tillbaka till de där 12 timmarna. Och känslan av att ha förlorat en del av sig själv till smärtan, den ligger kvar som en liten klump i magen ännu och påminner mig om den jag kunde va. Den jag skulle va, om inte något hade gått så fasligt fel den där soliga maj-torsdagen för 4 år sedan.

Tänk alltså, att något som skulle bli så härligt kan göra så o n t på ett annat sätt.

20 oktober, 2015 sunkanComments are off for this post.

Viktig tröja & en fin dag att minnas

Livet, Outfits

Viktigaste tröjan i By Malene Birgers kollektion?
Helt klart det här, all vinst går direkt till UNICEF.

Här står jag på en brygga en soldisig septemberdag i min, den 17 september närmare bestämt.

Min barndomsvän Emma som numera bor i Berlin fyllde 25 och var hemma på besök, det firade vi med att sitta vid havet och dricka bubbel och prata om livet i eftermiddagssolen. En fin dag att minnas.

Men tröjan alltså, nu finns den på rea HÄR så jag tänkte passa på att tipsa om den.

NU ska jag ta tag i lite mer aktuella bilder så att jag kanske kan blogga om event eller blockader imorgon. Idag var det precis lagom ansträngning att hitta lite bortglömda bilder i mappen som gick att använda så länge.

Hoppas att ni har en mysig kväll!