När man förgiftar sin hjärna

Ursäkta min frånvaro. Men min utsikt ser ut som på bilden, raklång i sängen. När jag inte måste böja mig ner över spannen vill säga. Nej, jag har inte fått någon sen variant av vinterkräkis. Men jag testar ett nytt smärtstillande. Igen.

Så det är väl så här ni hittar mig, tills kroppen vant sig vid giftet eller tills jag ger upp och slutar stoppa i mig det. Det var dr S som kallade det för gift och nu är jag beredd att hålla med faktiskt…

Rekommenderade inlägg

11 thoughts on “När man förgiftar sin hjärna

  1. Hua! Vet precis känslan, prövade en del olika innan jag fick tid för operation av mitt knä. Det var som att välja mellan pest eller kolera. Jag kunde lyckligtvis lägga apoteket långt in i garderoben efter min operation och är tacksam för varje dag jag vaknar utan smärta.
    Hoppas du hittar en som får livet att rulla på som det bör göra, för det förtjänar alla! Styrkekramar!

  2. Urk gumman! Det är så pestigt att det inte går att hitta ord! Hoppas som alla andra på att din stackars kropp snabbt fattar att den får lite hjälp!

    Kramar i massor från Helene & två busar:)

  3. Usch och fy så tråkigt!
    Hoppas du snart mår bättre av dom.

    Men måste fråga ditt påslakan ser så fint och skönt ut var är det i från?

    Stora stora kramar till!!!

    /Fia

Comments are closed.