Att berätta hur det gick. Och att aldrig mer vilja prata om det.


 
 

IMG_9852

(Bild Emma)

 
 

Hur operationen gick?

Jag vill helst sticka huvudet i sanden och aldrig mer prata om det. Så känns det nu.

 
 

De hittade inte rätt med elektroden, den nervgrenen låg helt enkelt inte tillgänglig i ryggmärgen konstaterades det efter att jag legat vaken i 1 1/2 timme på operationsbordet och sagt Nej nu burrar det i höger fot, vänster knä osv ivrigt påhejad och peppad av ett stort team som gjorde allt de kunde för att jag skulle ha det så bra så möjligt när de stor där med grillspett i ryggen på mig.

 

Och när Dr P sa att han skulle bli tvungen att plocka ut den så svor jag. Jag är glad att jag låg med huvudet neråt så jag slapp möta någons blick, det vara inga fina ord som kom ur min mun, det vill jag lova. Också grät jag, av ilska mest och för att det gjorde så himla ont förstås.

Tjöt tydligen så mycket att dr D föreslog att jag skulle snyta mig innan de sövde ner mig igen för att plocka ut allt och sy ihop,

Nej, jag ska inte snyta mig, låt mig bara få sova.

Och sova fick jag, för av erfarenhet så visste både dr P, dr D och jag att det där med smärtlindring är klurigt på en sån som jag.

Så i nästan ett dygn sov jag på uppvaket, med några korta uppehåll för att kräkas, och i ärlighetens namn så sov jag mig nog nästan igenom det med.

Sedan fick jag komma upp på avdelningen och ladda upp för att åka hem.

Hem har jag dock inte kommit än, som ni säkert förstått. Jag har flyttat in hemma hos mamma och blivit omhändertagen på bästa tänkbara vis.

 
 

Så sammanfattningsvis; Ryggmärgsstimuleringen är utplockad och när min rygg läkt klart (känns just nu som om någon står och skär i mig 24/7, men tack och lov så finns det smärtstillande som tar udden av det värsta) så är jag tillbaks på ruta 1 igen.

 

Nu snurrar det rejält i skallen på mig av ansträngningen att knåpa ihop det här inlägget, så det är nog bäst jag lägger ifrån mig datorn och vilar ögonen ett tag.

Men nu vet ni iallafall och om jag får välja så behöver vi aldrig mer prata ryggmärgsstimulering här inne. I alla fall inte på ett bra tag.

 
 

Banditen-post-signature

 
 

54 kommentarer till “Att berätta hur det gick. Och att aldrig mer vilja prata om det.

  1. Stackars, stackars dig!
    Lider verkligen med dig.
    Hoppas innerligt att det snart finns ett sätt som gör att du ska slippa ha ont.
    Tills dess – varma, mjuka kramar.
    /H

  2. Men åh stackare! Jag önskar jag hade några fina ord som gjorde skillnad för dig men det enda jag har är att jag tänker på dig och önskar att det onda i ryggen läker snabbt.
    Kram & kärlek

  3. Åh finaste, skulle bara vilja ge dig en kram!!
    Ord är lite fattiga när man hoppats massa & så går det inte som planlagt, när det gäller ett liv i helvetes smärta vs ett liv med smärta man kan ta.
    Min man har just vart igenom ett helvetes ingrepp där dom går in i nacken & smackar på med någon typ ström. Han låg också där vaken & fick säga lite aj, no aj jätte aj osv när dom skulle hitta rätta nerven att dunka på så den inte kan säga till hjärnan att här har jag ont.
    Han trodde i två dagar att han inte kände smärta från sina tre diskbrock i nacken, men jo nu 1,5 vecka senare gör han det sju resor värre. MEN, dom sa att det tar en månad före man vet exakt, så då får man bara hoppas.
    Jag förstår att du helst vill glömma detta. Man har så stort hopp om bara liiiiite förbättring i det minsta.
    Massa stora kramar från mig

  4. Hoppas utvecklingen går framåt och att de hittar något som kan hjälpa dig. Man skall inte behöva leva med sådan smärta dygnet runt. Många kramar till dig. Du är fin.

  5. Fy för smärta!!!
    Stort krya på dig. Låt dig bli ompysslad och vila.
    Tack för en inspirerande blogg med mycket energi och gjädje.
    Kram fina Du

  6. Jag känner dig inte, mer än via dina fantastiska bilder och ord i din, minst lika inspirerande blogg. Men jag vill ändå ge dig en stor, styrkekram. Vi är många som tänker på dig, som tycker om dig och önskar dig allt gott. Som hoppas att det går åt rätt håll, även om du inte känner oss :-). Jag är en av dem!

  7. Alla styrkekramar till dig! Känns så fruktansvärt hemskt att du ska ha så ont hela tiden. Samtidigt så verkar du så glad och fast besluten att leva livet som du vill. det krävs mod det

  8. Åh, din stackare!
    Fy fan för allt vad smärta och sjukhus är!
    Tur att du har en mamma som tar hand om dig på allra bästa sätt!
    Krya på dig o håll modet uppe!
    Du inspirerar genom din fina blogg!
    /Sofie

  9. Finns inte mycket tröstande att skriva… Gör ont i mig när jag tänker på vad du gått igneom, om det nu inte ens har effekt… Många kramar och hopp om framtiden för dig!

  10. Kramar! Tänk om de kunde uppfinna smärtöverföring så du kunde få tillfällen att göra precis vad du ville. Kanske hjälper det lite för jag får ont i ryggen bara jag läser om grillspett och operationer. Stackare! Hoppas du kommer må bättre snart. Kramar i massor!

  11. Fy sjutton! Lider med dig och tycker så synd om dig för att det inte lyckades. Förstår om du inte vill prata mer om det. Hoppas dock att du får krafter snart igen att leva det liv du kan med smärtan du har. Vet att du har nära och kära omkring dig som kommer muntra upp dig och ta hand om dig! Sånt är värdefullt i allt elände.
    Kramar i massor

  12. Sänder massor av styrkekramar till dig. Åh! Vad jag hoppats att operationen skulke hjälpa. INTE roligt att leva med smärta dygnet runt. Kram Annie

  13. Det går verkligen inte att föreställa sig hur det känns i dig nu, varken fysiskt eller psykiskt.
    Önskar det fanns något som kan ta bort det. Stor varm kram

  14. Faaan!! Usch så arg och ledsen jag blir!! Hoppades så innerligt att de skulle ”fixa” dig nu…. Och innan jag slänger ur mig fler fula ord så avslutar jag hälsningen med en bamsestor (mental) kram!!

  15. Man kan inte mer än skicka kramar i tanken till dig – vi är många som önskar dig allt gott här i världen. Jag tycker det är så fantastiskt imponerande att du lyckats behålla en sådan styrka trots allt du gått igenom. Du verkar vara en väldigt speciell person – det är stort. <3

  16. Det känns som om ord är överflödiga, att det man kan göra är att hoppas. HOppas på att forksningen och tekniken gör framsteg stora sådana som kan hjälpa dig! Tänker på dig! Och sänder dig stora kramar!

  17. Jag skickar massor med goa kramar! Hoppas så in i berget mycket att du snart får slippa allt sånt här trist och får bli bra igen, helt och hållet! Till dess överöser jag dig med glada tankar och kramar, framförallt när du har de där extra tunga dagarna. Tack för att du delar med dig av dig och får mig att längta till ditt nästa inlägg:-)

  18. Usch vad j-vla trist att op inte fungerade. Om jag bara kunde ta bort lite av din smärta….
    Styrkekramar i massor till dig tappra bandit

  19. Nej, vi pratar om något helt annat tycker jag. Vädret till exempel. Har den Engelska stormen nått er där nere i söder än? Här ösregnat det, men stormen lyser med sin frånvaro, tyvärr. Längtar efter en riktig rivig storm som tar alla höstlöven med sig. För när träden är helt tomma på löv, då känns våren lite närmare. Håller du med?
    Ta hand om dig!
    Anna

    1. Åh ja, som jag hoppas att det blir en riktigt storm den här gången. Laddat upp med tända ljus här hemma och regnet smattrar mot rutan. Och visst blåser det, men inte i närheten av vad de varnat om. än… 🙂

      1. Men visst blåste det lite på dig igår kväll? Här regnade det mest när jag körde hem mitt i natten från jobb. Och så hörde jag på Karlavagnen (jag veeeet, tant varning på den!) att de hade dragit ner till en klass 2 varning nere hos er. Och då tänkte jag att löven liksom inte behöver ta med hela trädet när de faller till marken, det räcker ju med en liten storm liksom, så träden står kvar. Men doftljus är bra. Och te! Och en varm filt. Gärna en sån där värmefilt till tårna (skit, jag är verkligen tant!)
        Tant… man kanske skulle ta och bli tant på riktigt. Undra vilka fler tantkriterier jag egentligen uppfyller…

  20. Åh fy rackarns alltså! Jag kan inte ens föreställa mig vad du gått igenom.
    Skönt att du är hemma hos din mamma nu, sådant brukar kännas tryggt.
    Jag hoppas så att du får må bra snart och skickar krya på hälsningar till tusen och varma kramar

  21. Men herregud!!! Stackare!!!! Som sagt, läkarvården idag, det blir inte många rätt!!! Usch, hoppas det läker snabbt i ryggen o att du orkar hämta nya krafter!! Inte ge upp!! Det måste finnas nått att göra som underlättar detta helvete!!! Stor styrkekram till dig

  22. Så ledsamt. Vilken besvikelse, kan bara ana i periferin hur du känner och mår just nu, du tappra fina krigare. Kram.

  23. Men vafan!! Finns det INGET dem kan göra bra?
    Kan vi inte skicka dig någon annanstans? Det måste finnas nåt ställe på Jorden som kan fixa detta!! De kan ju fixa ihop helt brutna och nästan mosade kroppar..
    Så du ska slippa ha ont, leva med smärta och en hand i paket…
    Usch va livet är orättvist.
    Jag ska aldrig någonsin mer gnälla över min onda fot igen. Jag är så glad att den lever. Om än svullen, sne och väldigt stel…
    Miljoner kramar till dig!
    Bästa underbara Bandit.

  24. Åh nej, stackare där. Man tänker att man blir sjuk eller skadad och så söker man sjukvård, blir behandlad och sedan frisk. Jag inser nu hur naiv jag är. Måtte det finnas någon som kan ge dig lindring. En stor varm kram till dig

  25. Usch va tråkigt!!! Men som sagt nu pratar vi inte mer om det, vädret här i NYC är strålande solsken och +10 grader och fastän vi inte känner varandra så har jag tänkt så mycket på dej. Kramar

  26. Jag förstår att du har ont och lider! Jag har fått diagnosen spinal stenos i ländryggen. Antagligen även en spinal i nacken. Sommaren var fruktansvärd för jag kunde bara gå kortare sträckor. Ätit hur mycket värktabletter som helst. För två veckor sedan var jag på Spenshult sjukhus och träffade en underbar läkare, Spinalen är operativ och jag kan steloperera den kotan som är föskjuten. Men först skall jag prova en ny medicin. Du har kanske prövat den men jag vill inte skriva ut den här utan maila mig om du vill veta vilka mediciner jag har fått, Läkarens diagnos är nervsmärta. ’väldigt vanligt vid spenals stenos. Jag fattar inte varför min vårdcentralsläkare har kunnat ge mig rätt medicin tidigare.Smärtan ner i armen och karpaltunnel påverkan är bättre. Må så gott. Kram från Mamma Mia

  27. Men vad tråkigt att det inte blev bra. Ja, det finns inte så mycket att skriva, ord blir fjuttiga i sammanhanget. Ta hand om dig!
    Kram

  28. men ååååhhhh va du får stå ut med!!! :((( låter varken kul eller lätt det du tampas med med din stackars arm.
    Vill ändå säga att du har en mysig blogg och är Vacker som få! <3
    krya på dig!

  29. Åååå fina! Skickar över alla kramar jag har! Kan för mitt liv inte sätta mig in i det du hår igenom men all pepp och en miljar kramar vill jag i a f skicka över!
    Krya på dig <3
    /Vivvi

  30. Ledsen att operationen inte fick resultat! Nervsmärtor är fruktansvärt, jag vet.
    Håller tummarna för att ni hittar någon lösning!
    Krya på dig!
    Kraaaam
    ps. Happy halloween

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg