Hittar de här bilderna i datorn och någonting knyts åt i bröstet och hugger till i hjärtat på mig. De är från en sensommarkväll förra året, när vi fortfarande hade Abbe hos oss.
Det går inte en dag utan att jag saknar honom och tänker på honom. Hans mjuka päls mot min kind när jag var ledsen, tassarna som luktade popcorn på morgonen när han vaknade och hans knorrande i sömnen när han sträckte ut sig i sängen brevid mig. Aldrig mer.
Snart har jag saknat honom i ett år. Och jag fasar för att den dagen snart kommer.
E t t år.
Men det känns som 3 år minst, sedan jag hade två älskade lurvisar som sprang på stranden med Lyra och lekte i sensommarkvällen.
Älskade Abbe, du fattas mig varje dag.
<3
Fina du! Saknaden gör så så ont! Den där känslan av aldrig mer……
Är så ledsen för din skull!
En stor kram <3
❤️
Kram från Ninni.
Förstår dig så bra! Samma sak här; har saknat (och saknar varje dag) min hund, min bästa vän snart i ett år… Styrkekramar till dig!
❤
Den smärtan och saknaden går inte att beskriva i ord! Skickar massor av styrkekramar och förståelse till dig.