MAJ, IGEN

 

Så var vi inne i maj igen, och ni som följt med ett tag vet min hatkärlek till den här månaden. Kärlek för att det ju är en så härlig tid, solen värmer för första gången på månader, fåglarna kvittrar och allting börjar bli grönt och vackert.

 

Men så är det också månaden då mitt liv förändrades för alltid, i år är det sju år sedan. S j u  å r. Och det är någonting med den här tiden, med dofterna och ljuset som gör att jag minns den här tiden 2011 nästan kristallklart.

Jag minns solen på mina axlar när jag åkte för att titta till Trilla som hade fölat under natten, tidiga morgonpromenader med Abbe innan jag åkte iväg till högskolan för dagens föreläsningar, jag minns vad vi hade för tentor och uppgifter, att vi redan börjat pratat om höstens kurser. Jag minns galopp på grusvägar och vinden i mitt ansikte i kvällssolen, jag minns hur jag stod på en parkeringsplats och ringde mamma som var på semester och berättade att jag precis fått reda på att jag skulle behöva sövas för första gången under operationen senare samma vecka. Jag minns sena nätter på vårens första bröllop på jobbet, min vita skjorta med blåbärsfläckar från tårtan, håret som lossnat från hästsvansen och lämnade nacken alldeles varm och fuktig, tempot som jag älskade, energin som inte tog slut förrän sista bordet var undanplockat och jag minns hur fåglarna kvittrade medan dagen ljusnade när jag körde hemåt med rutan nerhissad för att inte råka somna. Jag minns morgonsol genom springan bakom mörkläggningsgardinen i sovrummet i min första lägenhet. Jag minns doften av kaffe och hönökaka när jag klev in genom dörren till praktiken på morgonen, hur jag möttes i dörren av flickan med pannlugg och de mest underhållande av kommentarer och hur jag satt på höga stolar med stöd för små fötter och spelade memory med pojken som påminde så mycket om min bror som liten.

 

Jag minns livet.

 

 

Maj och alla dess dofter, ljud och ljus tar mig alltid tillbaka dit, till när livet var som det skulle.

-Mitt liv.

 

Och jag tror aldrig att jag kommer att sluta sakna och sörja det, livet.

 

 

Rekommenderade inlägg

27 thoughts on “MAJ, IGEN

  1. Obeskrivlig och maktlös känsla av sorg. Önskar av hela mitt hjärta att ditt liv kan närma sig det som det en gång var. Kan aldrig förstå vad du går igenom varje dag. Men jag är tacksam av att du delar med dig av ditt liv i tankar, känslor, vardag – allt från sorg till nagellack. Det är väldigt fint och givmilt. En stor kram / Josephine

  2. Du beskriver det så talande och jag tar in dina känslor.
    Fy fanken så fel livet blev för dig och den där jäkla armen.
    Stor kram o många tankar till dig ❤

  3. Ja vad kan man egentligen säga…önskan om bot och bättring. Men du verkar helt fantastik på att göra det bästa av situationen, hitta lyckan i det omöjliga! Hoppas vinden vänder o hjälp finnes…tills dess fortsätt med det du hör så bra!

  4. Ledsen för din skull, att livet förändrades så.
    Beundrar din styrka och att sätta ord på det jobbiga, fast livet är tufft.
    Kram från Ulrika

  5. Bara av att läsa din text tar luften nästan slut och magen drar ihop sig. Kan inte föreställa mig hur det är för dig. Jag hoppas och tror att du pa nagot vis ska kunna fa tillbaka denna livsglädjen, och att vi som faktiskt har det där varenda dag ska tänka pa att njuta lite mer av det!

  6. Så oerhört gripande att läsa detta <3 Önskar sååå mycket att jag kunde göra något för dig <3 ,skickar dig i alla fall en stor styrkekram och hoppas ändå såklart att nån gång på nåt sätt blir det bättre <3<3<3

  7. Så fint orden kommer för dig. Är alldeles tårögd på den här sidan datorn. Önskar dig en styrkekram!

Comments are closed.