Jag lovade ju för någon vecka sedan att jag skulle visa hur det blev när jag köpte nytt soffbord. Jag hade spanat på de där betongborden som den här duktiga tjejen tillverkar i en evighet nu känns det som, men så har jag varit sugen på att göra en egen variant. Ja, jag är en sån jobbig människa som vill testa att göra det mesta själv. Men eftersom jag ju som bekant är enarmad och lever med smärtor dygnet runt så är jag ju minst sagt begränsad i vad jag kan och inte kan göra. Inte minst när det gäller att gjuta i betong.
Men så en natt när jag loggade in på Instagram (ja, det är lite si och så med sömnen när man är en Enarmad Bandit) såg jag att hon (@ inredningsgalen1) sålde en betongskiva billigt eftersom den inte riktigt höll måtten för hennes dösnygga ramar. Inte mycket att snacka om, eller hur? Så jag mailade henne bums och snodde morgonen därpå åt mig en gammal trälåda i växthuset hemma hos mamma. Samma eftermiddag hade jag ett nytt soffbord på plats och även lyckats sälja det gamla.
Jag vet inte hur det är för er, men för mig är det iallafall omöjligt att stoppa där. Så då började jakten på en ny matta att matcha det nya bordet med. En vit matta som jag hade innan, det var väl inte en höjdare direkt om man är ”sambo” med en liten lurvig Abbe med blöta regntassar.
Inte ens om den är tvättbar, det är bara att erkänna.
Men det där med att hitta en lämplig matta var lättare sagt än gjort. Den skulle vara stor, men inte för stor. Ljus, men inte för ljus. Lätt att tvätta av, men inte tunn och sladdrig. Ja, ni hör ju, jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Men så sprang jag plötsligt på den, på Rusta av alla ställen.
Och jag får nog säga att den uppfyller de allra flesta av mina kriterier för den perfekta mattan.
Så inom loppet av någon vecka fick min soffhörna sig en ordentlig make over. Nu letar jag nya kuddar tilll soffan och annat småfix. Det pirrar ordentligt i inrednings-nerven, så det lär väl inte dröja speciellt länge innan det är på plats.
Men bordet alltså, jag älskar det!
